Hur kunde jag glömma det viktigaste av allt? Idag har jag köpt en ny bikini och den sitter perfekt. Jag riktigt hör hur det går ett sus bland läsarna. Det bästa av allt är att det är helt sant. Hur jag lyckades med detta? Självklart genom att besöka bästaste, bästaste underklädesbutiken i Göteborg, "Korsetten"!
Det är verkligen helt underbart där. Alla är supertrevliga och anstränger sig verkligen för att hitta precis det du är ute efter. Jag tror jag provade minst 10-15 överdelar innan jag hittade en som satt perfekt. Som en smäck! Riktigt fin var den också, och extremt bekväm. Det är en jävla skillnad på att springa runt och svettas och försöka hitta rätt modell och rätt storlek och slänga på och av sig kläder inne på vanliga klädkedjorna, jämfört med "Korsetten" där man bara glider in, säger vad man letar efter och provar sig fram medan de springer och rotar efter nya modeller och andra storlekar. Ingenting behöver man göra själv. Förutom att prova då.
Självklart är det som vanligt, att smakar det så kostar det, men det är det verkligen värt!
Jag är så nöjd, så nöjd. Nu kan sommaren komma, jag är redo!
torsdag 31 maj 2007
Bloggandet
Jag tycker själv att jag börjar bli lite bättre på att blogga regelbundet, även om jag sällan orkar skriva några riktiga inlägg. Fulblogg is the shit, är Dixies devis. Oh yeas. Har i alla fall påbörjat ett försök till uppstrukturering av bloggen genom att dela in inläggen i kategorier, men det är ett väldigt tidskrävande arbete som förmodligen inte kommer vara klart än på ett bra tag.
Har också funderat en del på vad jag ska skriva om egentligen, men kommit fram till att jag är en så spretig person att det vore omöjligt att försöka göra min egen blogg till något annat än en spretblogg. Några saker har jag dock kommit fram till att jag ska skriva mer om. Till exempel kollar jag ju på en herrans massa film (även om mannen tycker att det är på tok för lite) men det är väldigt sällan jag skriver om filmer jag sett. Det ska jag nog försöka utveckla lite mer.
Många tankar finns det, och det är mycket jag vill skriva om, men det finns inte riktigt tid. Eller ork. Ska försöka bättra mig också. Det skulle nog alla mina läsare uppskatta. För ni är himla många skulle jag tro. Minst 5.
Har också funderat en del på vad jag ska skriva om egentligen, men kommit fram till att jag är en så spretig person att det vore omöjligt att försöka göra min egen blogg till något annat än en spretblogg. Några saker har jag dock kommit fram till att jag ska skriva mer om. Till exempel kollar jag ju på en herrans massa film (även om mannen tycker att det är på tok för lite) men det är väldigt sällan jag skriver om filmer jag sett. Det ska jag nog försöka utveckla lite mer.
Många tankar finns det, och det är mycket jag vill skriva om, men det finns inte riktigt tid. Eller ork. Ska försöka bättra mig också. Det skulle nog alla mina läsare uppskatta. För ni är himla många skulle jag tro. Minst 5.
...och så sjönk mänskligheten ännu ett snäpp i Dixies ögon
I gårdagens metro berättade man om en ny "dokusåpa" som ska börja sändas i holländsk tv i nästa vecka. Jag trodde att det värsta var över nu, när det gäller dokusåpatrenden, men ack så fel jag hade. Det här är en helt ny nivå av vidrighet.
Programmet heter "De grote donorshow" ("Den stora donationsshowen") och bara titeln känns tillräckligt vidrig för att stoppa hela programmet. Jag kan knappt formulera mig, så arg är jag. Den fantastiska, ytterst humana, idén går i vilket fall ut på att tre barn ska tävla om att få en ny njure. Något alla tre är i trängande behov av.
Jodå, ni läste rätt. Barnen tävlar om en njure! Själva tävlingsmomentet består i att barnen ska fjäska in sig hos den döende kvinna som valt att donera sin njure. Tre barn ska alltså försöka sälja in sig hos en döende kvinna för att rädda sitt liv. Den hon tycker mest om får överleva.
Jag har inga höga tankar om svinen som sitter och kläcker dokusåpaidéer, men det här var mycket värre än jag någonsin väntat mig. Jag blev inte direkt förvånad när jag fortsatte läsa och såg att det är samma mastermind som ligger bakom den här idén som ligger bakom klockrena programsuccéer som "Extreme Makeover"och "Big brother".
Jag blir så jävla arg på mänskligheten ibland. Det här är ett sådant fall. Jag vill strypa varenda jävel som ligger bakom det här programmet, eller som på minsta sätt arbetar med det. Varenda liten jävla ljussättare skulle fan ha spöstraff för att de bidrar till den här produktionen. Garrgh!!
Som sagt, människorna som ligger bakom de här programmen har jag inga höga tankar om, de har helt enkelt ingen själ. Liksom i fallet med tv3-mobbningen i "Sveriges smartaste barn" där det är föräldrar och lärare jag ifrågasätter snarare än tv-producenterna, riktas även här det stora frågetecknet åt annat håll än programmakarnas. Den jag i första hand ifrågasätter är den döende kvinnan. Det är ju jättefint att hon vill donera sin njure till ett barn som behöver den (det borde för övrigt alla göra och anmälan är lätt som en plätt att göra på donationsregistret.se) men varför på detta sätt? Vad är det för sjuk människa som vill se barn böna och be, inför hela landet, om att få en njure? En njure!?!
Självklart undrar man ju hur föräldrarna kan låta barnen delta, men samtidigt är det nog väldigt svårt att sätta sig in i den desperation de känner. Precis som tv-bolaget så hånfullt påpekar är det ju faktiskt större chans att få en njure genom att tävla mot två andra barn än genom att vänta på en donationslista.
Jag orkar inte ens skriva mer om det här, det är så äckligt att jag känner mig illamående. Ett riktigt fysiskt illamående. Som avslutning vill jag bara säga att jag är glad att det inte är jag som måste trösta de barnen som förlorar. Det är ju inte en "Vi i femman"-förlust direkt.
Programmet heter "De grote donorshow" ("Den stora donationsshowen") och bara titeln känns tillräckligt vidrig för att stoppa hela programmet. Jag kan knappt formulera mig, så arg är jag. Den fantastiska, ytterst humana, idén går i vilket fall ut på att tre barn ska tävla om att få en ny njure. Något alla tre är i trängande behov av.
Jodå, ni läste rätt. Barnen tävlar om en njure! Själva tävlingsmomentet består i att barnen ska fjäska in sig hos den döende kvinna som valt att donera sin njure. Tre barn ska alltså försöka sälja in sig hos en döende kvinna för att rädda sitt liv. Den hon tycker mest om får överleva.
Jag har inga höga tankar om svinen som sitter och kläcker dokusåpaidéer, men det här var mycket värre än jag någonsin väntat mig. Jag blev inte direkt förvånad när jag fortsatte läsa och såg att det är samma mastermind som ligger bakom den här idén som ligger bakom klockrena programsuccéer som "Extreme Makeover"och "Big brother".
Jag blir så jävla arg på mänskligheten ibland. Det här är ett sådant fall. Jag vill strypa varenda jävel som ligger bakom det här programmet, eller som på minsta sätt arbetar med det. Varenda liten jävla ljussättare skulle fan ha spöstraff för att de bidrar till den här produktionen. Garrgh!!
Som sagt, människorna som ligger bakom de här programmen har jag inga höga tankar om, de har helt enkelt ingen själ. Liksom i fallet med tv3-mobbningen i "Sveriges smartaste barn" där det är föräldrar och lärare jag ifrågasätter snarare än tv-producenterna, riktas även här det stora frågetecknet åt annat håll än programmakarnas. Den jag i första hand ifrågasätter är den döende kvinnan. Det är ju jättefint att hon vill donera sin njure till ett barn som behöver den (det borde för övrigt alla göra och anmälan är lätt som en plätt att göra på donationsregistret.se) men varför på detta sätt? Vad är det för sjuk människa som vill se barn böna och be, inför hela landet, om att få en njure? En njure!?!
Självklart undrar man ju hur föräldrarna kan låta barnen delta, men samtidigt är det nog väldigt svårt att sätta sig in i den desperation de känner. Precis som tv-bolaget så hånfullt påpekar är det ju faktiskt större chans att få en njure genom att tävla mot två andra barn än genom att vänta på en donationslista.
Jag orkar inte ens skriva mer om det här, det är så äckligt att jag känner mig illamående. Ett riktigt fysiskt illamående. Som avslutning vill jag bara säga att jag är glad att det inte är jag som måste trösta de barnen som förlorar. Det är ju inte en "Vi i femman"-förlust direkt.
Blajblaj
Duktig var jag igår, på personlamötet, för jag tog inte på mig ett enda extrapass. Istället bytte jag bort tre dagpass till tre nattpass vilket innebär följande
+ Inte så mycket vakentid, inte så mycket social interaktion.
+ Bättre lön, om än med väldigt liten marginal.
+ Jag får betalt för att närvara på ett jobbevenemang jag ändå skulle känt mig tvungen att gå på.
+ Jag slipper jobba 5 dagpass på 6 dagar, istället blir det 2 dagpass och 3 nattpass vilket blir mycket lättare att överleva.
- Jag och mannen kommer inte ses särskilt mycket de dagarna jag jobbar natt, för han kommer hem så sent från jobbet.
- Jag kommer vara toktrött för jag sover så dåligt på jobbet.
Hum... Jag kommer sakna mannen, men annars... aaah... Så skönt. Och nu är det bara 14 arbetspass kvar till första delen av semester. Bara 36 pass kvar till jag slutar.
Lite jobbigt just nu är dock att det verkar som att vår skjuts till Roskilde kanske skiter sig... Isf får vi åka buss dit och bil hem, men vi får se... Jag vill inte åka buss. Hålla tummen, hålla tummen, hålla tummen...
+ Inte så mycket vakentid, inte så mycket social interaktion.
+ Bättre lön, om än med väldigt liten marginal.
+ Jag får betalt för att närvara på ett jobbevenemang jag ändå skulle känt mig tvungen att gå på.
+ Jag slipper jobba 5 dagpass på 6 dagar, istället blir det 2 dagpass och 3 nattpass vilket blir mycket lättare att överleva.
- Jag och mannen kommer inte ses särskilt mycket de dagarna jag jobbar natt, för han kommer hem så sent från jobbet.
- Jag kommer vara toktrött för jag sover så dåligt på jobbet.
Hum... Jag kommer sakna mannen, men annars... aaah... Så skönt. Och nu är det bara 14 arbetspass kvar till första delen av semester. Bara 36 pass kvar till jag slutar.
Lite jobbigt just nu är dock att det verkar som att vår skjuts till Roskilde kanske skiter sig... Isf får vi åka buss dit och bil hem, men vi får se... Jag vill inte åka buss. Hålla tummen, hålla tummen, hålla tummen...
tisdag 29 maj 2007
Jobbångest
...och så fick jag reda på att favoritkollegan inte kommer att jobba sin uppsägningstid ut, utan att hon slutar omedelbart istället. Självklart förstår jag henne, absolut inga problem med det, men det känns ändå jobbigt för jag vet hur det kommer bli på jobbet nu.
Det kommer bli ett jävla gnäll och en massa skitsnack. Det kommer bli en massa spring med vikarier. Jag och mina kollegor kommer ta på oss en massa extra tider fast vi egentligen borde låta dumma arbetsgivaren ordna allt och inte hela tiden vara så jävla tillmötesgående... Jag tror faktiskt inte jag ska ta på mig några extrapass alls. Kanske byta några dagpass mot nattpass för det är svårare att hitta vikarie till natten, men annars ska jag baske mig låta dem reda ut sin egen mess. Vilket förmodligen bara kommer resultera i att kollegan A, som jag har minst sagt svårt för, kommer ta på sig sjukt många arbetspass eftersom hon är den mest pengakåta personen jag känner, och dessutom älskar att vara martyr. Ååååh....
Självklart innebär detta också att det verkligen kommer bli en riktig katastrof när jag meddelar att jag sagt upp mig. Något jag hade planerat att göra imorgon. Lovely. Jag är så jävla nöjd just nu.
Nu ska jag diska. Jag är ett riktigt party animal.
Det kommer bli ett jävla gnäll och en massa skitsnack. Det kommer bli en massa spring med vikarier. Jag och mina kollegor kommer ta på oss en massa extra tider fast vi egentligen borde låta dumma arbetsgivaren ordna allt och inte hela tiden vara så jävla tillmötesgående... Jag tror faktiskt inte jag ska ta på mig några extrapass alls. Kanske byta några dagpass mot nattpass för det är svårare att hitta vikarie till natten, men annars ska jag baske mig låta dem reda ut sin egen mess. Vilket förmodligen bara kommer resultera i att kollegan A, som jag har minst sagt svårt för, kommer ta på sig sjukt många arbetspass eftersom hon är den mest pengakåta personen jag känner, och dessutom älskar att vara martyr. Ååååh....
Självklart innebär detta också att det verkligen kommer bli en riktig katastrof när jag meddelar att jag sagt upp mig. Något jag hade planerat att göra imorgon. Lovely. Jag är så jävla nöjd just nu.
Nu ska jag diska. Jag är ett riktigt party animal.
Eeeeh.....
Jamen det är väl roligt att förståndshandikappade får jobba som fotbollsdomare? Hur ska man annars kunna förklara den där jävla straffdomen igår? Så genomfel det bara kan bli. Tack vare den oförtjänta straffen vann IFK en match som annars dominerats av GAIS. Jag hävdar inte alls att jag är neutral men det var faktiskt helt uppenbart att GAIS var det bättre laget hela matchen igenom.
Som grädde på moset blev det givetvis bråk utanför Ullevi också. Som om det inte räckte med att IFK-klacken eldade GAIS-flaggor (tror jag det var) på läktaren. Jävla nötter.
Lite roligt var i alla fall att jag hamnade framför en pappa som varit på fotboll med sin dotter i 7-årsåldern, på vagnen på väg till jobbet efter matchen. Jag kände mig genast lite gladare efter att ha tjuvlyssnat mig till följande konversation
Pappan: - Tyckte du om att titta på fotboll då?
Flickan: - Ja.
P: - Men nästa gång står vi i klacken va?
F: - Ja...
P: - I IFK-klacken...
F: - Nej, GAIS-klacken. IFK bara eldar och håller på.
Mohaha, jag skrockade gott för mig själv och genast kändes förlusten inte lika tung att bära!
Som grädde på moset blev det givetvis bråk utanför Ullevi också. Som om det inte räckte med att IFK-klacken eldade GAIS-flaggor (tror jag det var) på läktaren. Jävla nötter.
Lite roligt var i alla fall att jag hamnade framför en pappa som varit på fotboll med sin dotter i 7-årsåldern, på vagnen på väg till jobbet efter matchen. Jag kände mig genast lite gladare efter att ha tjuvlyssnat mig till följande konversation
Pappan: - Tyckte du om att titta på fotboll då?
Flickan: - Ja.
P: - Men nästa gång står vi i klacken va?
F: - Ja...
P: - I IFK-klacken...
F: - Nej, GAIS-klacken. IFK bara eldar och håller på.
Mohaha, jag skrockade gott för mig själv och genast kändes förlusten inte lika tung att bära!
Vi är GAIS
GHB
Lindome
Korta brallor
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan
Fula tjejer
Silverkedja
Slåss i hoppborg
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan
Fultjack
Gråt i rätten
Blått och vitt
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan
Lindome
Korta brallor
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan
Fula tjejer
Silverkedja
Slåss i hoppborg
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan
Fultjack
Gråt i rätten
Blått och vitt
Vi är inte IFK
Vi är grönsvart vi är mycket bättre
Vi är grönsvart vi är bäst i stan
måndag 28 maj 2007
Derby!
Idag blir det derby, minsann! Idag blir dagen GAIS skärper till sig och hoppar upp och klappar till kaxiga, jävla IFK. Så jävla fint kommer det bli! Oh yeas, I just know it!
Dessutom känns det extra gött att jag kommer komma cirka 1,5 timme sent till jobbet pga matchen. Mohaha!
Dessutom känns det extra gött att jag kommer komma cirka 1,5 timme sent till jobbet pga matchen. Mohaha!
söndag 27 maj 2007
Helgen
Under helgen som varit/är har Dixie sysselsatt sig med massor av trevliga saker. Fredagen tillbringades med kära vännen I och hennes kära bror K, tittandes på kvalitets-tv och drickandes bacardi. Trevligt, trevligt.
Lördagen spenderas med syster och systerdotter i Slottskogen, spanandes på sälar, pingviner och pelikaner. Blev som vanligt hemskt frustrerad av att inse vilken jävla bluff Pippi Pelikan egentligen var. Inte fan är pelikaner blå, och inte fan har de rödrosa prickar på sidan! Humpf!
På kvällen åkte vi hem till vänner som köpt hus (gaaaah, vuxenpoängräknare drog en sista djup suck och dog, det har varit mycket räknande bland vänner och släktingar senaste tiden) och grillade och roade oss. Mycket trevligt.
Idag firar jag mors dag genom att sitta ensam hemma och hänga på MSN. Inte alls duktigt, men jag lyckades iaf få iväg ett ynkligt litet SMS till mor min, så jag får nog godkänt ändå. Mannen får nog MVG för han åkte hem till sin mor och sitter i detta nu och har MSN-skola med henne. Duktig son.
Börjar tröttna lite på dåligt väder (även om det i och för sig var fint igår) och eftersom jag räknar ner dagarna till Roskilde börjar jag bli lite smånervös...
Nu ska jag göra grekiska lammfärsbiffar och sallad med färskpotatis, fetaost och gräslök att bjuda mannen på när han kommer hem. Jag är en sådan duktig hemmafru. Om jag inte fastnar här i några timmar till förstås, då är jag en mindre duktig hemmafru.
Jag tror jag kan leva med det...
Lördagen spenderas med syster och systerdotter i Slottskogen, spanandes på sälar, pingviner och pelikaner. Blev som vanligt hemskt frustrerad av att inse vilken jävla bluff Pippi Pelikan egentligen var. Inte fan är pelikaner blå, och inte fan har de rödrosa prickar på sidan! Humpf!
På kvällen åkte vi hem till vänner som köpt hus (gaaaah, vuxenpoängräknare drog en sista djup suck och dog, det har varit mycket räknande bland vänner och släktingar senaste tiden) och grillade och roade oss. Mycket trevligt.
Idag firar jag mors dag genom att sitta ensam hemma och hänga på MSN. Inte alls duktigt, men jag lyckades iaf få iväg ett ynkligt litet SMS till mor min, så jag får nog godkänt ändå. Mannen får nog MVG för han åkte hem till sin mor och sitter i detta nu och har MSN-skola med henne. Duktig son.
Börjar tröttna lite på dåligt väder (även om det i och för sig var fint igår) och eftersom jag räknar ner dagarna till Roskilde börjar jag bli lite smånervös...
Nu ska jag göra grekiska lammfärsbiffar och sallad med färskpotatis, fetaost och gräslök att bjuda mannen på när han kommer hem. Jag är en sådan duktig hemmafru. Om jag inte fastnar här i några timmar till förstås, då är jag en mindre duktig hemmafru.
Jag tror jag kan leva med det...
Chuck Norris CAN touch MC Hammer.
Crop circles are Chuck Norris' way of telling the world that sometimes corn needs to lie down.
Most people have 23 pairs of chromosomes. Chuck Norris has 72... and they're all poisonous.
In an average living room there are 1,242 objects Chuck Norris could use to kill you, including the room itself.
When Chuck Norris falls in water, Chuck Norris doesn't get wet. Water gets Chuck Norris.
Chuck Norris doesn't actually write books, the words assemble themselves out of fear.
Chuck Norris invented black. In fact, he invented the entire spectrum of visible light. Except pink. Tom Cruise invented pink.
Chuck Norris
Ja, jag vet att det är lite uttjatat med Chuck Norris nu, speciellt efter augustibuller 2006 (eller var det 2005?) där festivalprogrammet inleddes med en rad Chuck Norris Facts, men jag kan inte låta bli att tycka att det är vansinnigt roligt fortfarande. Sjukt sugen på en Chuck Norris t-shirt blir man ju också när man spanar in den här sidan. Respekt på den mannen!
I urval;
I urval;
- Chuck Norris is currently suing NBC, claiming Law and Order are trademarked names for his left and right legs.
- Chuck Norris is the reason why Waldo is hiding.
- Chuck Norris counted to infinity - twice.
- There is no chin behind Chuck Norris’ beard. There is only another fist.
- When Chuck Norris does a pushup, he isn’t lifting himself up, he’s pushing the Earth down.
fredag 25 maj 2007
It's driving me crazy
Någonting luktar illa i mitt kök. Jag har slängt soppåsen, diskat ur sophinken och alla behållare till sopsorteringen och städat ur hela sopskåpet, men det hjälper inte!
Kylskåp, skafferi och städskåp är nystädade så därifrån kan det inte heller komma, och jag har svårt att tro att mina glas och tallrikar helt plötsligt börjat ge ifrån sig en nasty lukt. Kanske är det presentpappren eller stearinljusen? Nej, seriöst. Det här är sjukt.
Jag är extremt känslig för dålig lukt och även om det knappast rör sig om en stark lukt så får jag psykbryt på det här. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad det är det luktar, det är en så svag lukt att den är svår att riktigt definiera. Någon försöker messa with my mind. det är uppenbart.
Det värsta är att mannen förmodligen inte ens kommer märka det när jag uppmärksammar honom på det när han kommer hem. Gah!
Återkommer om jag hittar ett lik nånstans...
...eller när jag skaffat mig ett liv och slutar leta efter inbillade illaluktande saker i mitt kök.
Kylskåp, skafferi och städskåp är nystädade så därifrån kan det inte heller komma, och jag har svårt att tro att mina glas och tallrikar helt plötsligt börjat ge ifrån sig en nasty lukt. Kanske är det presentpappren eller stearinljusen? Nej, seriöst. Det här är sjukt.
Jag är extremt känslig för dålig lukt och även om det knappast rör sig om en stark lukt så får jag psykbryt på det här. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad det är det luktar, det är en så svag lukt att den är svår att riktigt definiera. Någon försöker messa with my mind. det är uppenbart.
Det värsta är att mannen förmodligen inte ens kommer märka det när jag uppmärksammar honom på det när han kommer hem. Gah!
Återkommer om jag hittar ett lik nånstans...
...eller när jag skaffat mig ett liv och slutar leta efter inbillade illaluktande saker i mitt kök.
torsdag 24 maj 2007
Sista grejen nu!
Nej, nu får det faktiskt räcka med Sing-a-long-ältande, men det jävla programmet påverkar min hjärna långt mycket mer än jag vill erkänna. I och för sig kanske det blir svårt att förneka efter den här bloggsviten. Damn. Det här inlägget kommer i alla fall snart halka in på Dixie och förhoppningsvis genom det lämna Sing-a-long till sitt öde.
David Batra berättade i alla fall i lördags att han var det enda barnet som "blivit befriad från blockflöjtsundervisningen". Det fick mig ooooosökt att tänka på när min mamma, i ett tillstånd av extrem desperation bör tilläggas, mutade mig med att jag skulle få sluta ta de förhatliga blockflöjtslektionerna om hon fick klippa mitt hår.
Att klippa Dixies hår, vid denna tid, var minst sagt ett jävla projekt. Oavsett hur lite Dixie-mamman kapade på luggen (efter att hon fångat mig, det ingick i stort sett alltid ett visst jaktmoment) slutade det alltid, undantagslöst, med att jag, fullkomligt rosenrasande, gallskrek "Jag ser ut som en pojke!". Lovely!
Om någon undrar så kan jag meddela att min mamma fortfarande tycker om mig. Otroligt men sant.
David Batra berättade i alla fall i lördags att han var det enda barnet som "blivit befriad från blockflöjtsundervisningen". Det fick mig ooooosökt att tänka på när min mamma, i ett tillstånd av extrem desperation bör tilläggas, mutade mig med att jag skulle få sluta ta de förhatliga blockflöjtslektionerna om hon fick klippa mitt hår.
Att klippa Dixies hår, vid denna tid, var minst sagt ett jävla projekt. Oavsett hur lite Dixie-mamman kapade på luggen (efter att hon fångat mig, det ingick i stort sett alltid ett visst jaktmoment) slutade det alltid, undantagslöst, med att jag, fullkomligt rosenrasande, gallskrek "Jag ser ut som en pojke!". Lovely!
Om någon undrar så kan jag meddela att min mamma fortfarande tycker om mig. Otroligt men sant.
onsdag 23 maj 2007
Okej, jag är tragisk
men de där programmen bara fastnar i min hjärna. Det är så mycket som stör mig. Som till exempel Anna Sahlen (Sahlin, Salene, whatever) som var gäst i lördagens Sing-a-long. Hon måste ju vara en av världens vidrigaste människor. Hon är helt klart över Lill-Babs-nivån och leker farligt nära Lotta Engberg-trakterna. På riktigt!
Uääck... Bara att tänka på henne får mig att rysa. Jag tror inte jag klarar att skriva mer om henne, det svider liksom i själen på något sätt. En sak är i alla fall klar, jag skulle inta ha några som helst problem om någon bestämde sig för att "skjuta av" henne. jag är tvärtom ganska säker på att det skulle betecknas som ett nådaskott. Fast som nåd för omgivningen då. Det skulle rädda, om inte den fysiska så i alla fall den psykiska, hälsan på långt fler än bara undertecknad. I promise.
Är det bara jag eller är jag extra bitter när jag jobbat helgnatt?
Vore det konstigt i sådana fall? I think not.
Uääck... Bara att tänka på henne får mig att rysa. Jag tror inte jag klarar att skriva mer om henne, det svider liksom i själen på något sätt. En sak är i alla fall klar, jag skulle inta ha några som helst problem om någon bestämde sig för att "skjuta av" henne. jag är tvärtom ganska säker på att det skulle betecknas som ett nådaskott. Fast som nåd för omgivningen då. Det skulle rädda, om inte den fysiska så i alla fall den psykiska, hälsan på långt fler än bara undertecknad. I promise.
Är det bara jag eller är jag extra bitter när jag jobbat helgnatt?
Vore det konstigt i sådana fall? I think not.
Favorit i repris
I helgen jobbade jag natt igen. Det innebar, som vanligt, en jävlans massa TV3-tittande. Till exempel favoriterna Extra, Extra och Sing-a-long. Lucky, lucky me. Som vanligt skapade dessa program kraftiga känslor av illamående hos mig, men denna gång lyckades de faktiskt förvåna mig något. På helt olika sätt.
Sing-a-long främst genom följande presentation av komikern David Batra "och sist men inte minst, indiern David Batra!". Hu? René Nyberg, du förvånar mig! Inte visste jag att du närde sådana Labero-tendenser. Inte var det nog med det heller, hon återkom till samma sak igen när hon mitt under programmet "uppmuntrande" ropade till Batra "Kom igen, indiern!". Jag är stunned...
Extra, extra överraskade mig på ett helt annat sätt. Det var nämligen, i en kort stund, lite smålustigt! Hör och häpna! Rent logiskt borde det ju kännas som en positiv överraskning, men jag kände mig mest smutsig för att jag skrattade åt detta program. Det var dock svårt att låta bli när lagledarna fått i uppgift att agera anställd i videobutik och försöka förmå kunderna att hyra "Polisskolan 6". Jag hade svårt att motstå repliker som "Berra, hur länge är det man får ha Polisskolan? Är det 27 veckor?".... Det var faktiskt lite smålustigt. Resten var dock lika pinsamt skitdåligt som vanligt. Det kändes tryggt. Jag tycker inte om att tvingas omvärdera mina ståndpunkter.
Sing-a-long främst genom följande presentation av komikern David Batra "och sist men inte minst, indiern David Batra!". Hu? René Nyberg, du förvånar mig! Inte visste jag att du närde sådana Labero-tendenser. Inte var det nog med det heller, hon återkom till samma sak igen när hon mitt under programmet "uppmuntrande" ropade till Batra "Kom igen, indiern!". Jag är stunned...
Extra, extra överraskade mig på ett helt annat sätt. Det var nämligen, i en kort stund, lite smålustigt! Hör och häpna! Rent logiskt borde det ju kännas som en positiv överraskning, men jag kände mig mest smutsig för att jag skrattade åt detta program. Det var dock svårt att låta bli när lagledarna fått i uppgift att agera anställd i videobutik och försöka förmå kunderna att hyra "Polisskolan 6". Jag hade svårt att motstå repliker som "Berra, hur länge är det man får ha Polisskolan? Är det 27 veckor?".... Det var faktiskt lite smålustigt. Resten var dock lika pinsamt skitdåligt som vanligt. Det kändes tryggt. Jag tycker inte om att tvingas omvärdera mina ståndpunkter.
Hurry, hurry (buy my rice and curry?)
gaaah... Jag har så mycket jag vill skriva om, men there's just no time. Måste springa till bussen så jag inte missar tåget som ska ta mig hem till far.
...och bara så du vet syster så har jag ställt in tiden fel på bloggen så klockan är just nu i själva verket 10:37. Så det är inte så att jag räknar med en 2 timmars promenad till bussen.
...och bara så du vet syster så har jag ställt in tiden fel på bloggen så klockan är just nu i själva verket 10:37. Så det är inte så att jag räknar med en 2 timmars promenad till bussen.
måndag 21 maj 2007
Grattis!
Idag gratulerar vi Iiiiiiiiiiidan på 23-årsdagen!
Grattis, grattis, grattis!
See ya at your place tonight! You bring the wine, I'll bring myself!
Grattis, grattis, grattis!
See ya at your place tonight! You bring the wine, I'll bring myself!
söndag 20 maj 2007
Meh!
Jag gjorde ett test för att se vilken Astrid Lindgren-figur jag är, och jag blev Lotta på Bråkmakargatan! Inte stämmer väl nedanstående in på Dixie? Kan jag aldrig tänka mig...
Mannen skrockar och säger att "det är klart du blev, det kunde jag sagt med en gång!". Jag tycker han börjar bli lite väl kaxig.
Mannen skrockar och säger att "det är klart du blev, det kunde jag sagt med en gång!". Jag tycker han börjar bli lite väl kaxig.
lördag 19 maj 2007
höhö
Upptäckte precis själv när jag läste igenom senaste dagarnas inlägg hur omedvetet ordvitsig jag var när jag skrev att "det syddes ihop rätt fort" i sista avsnittet av Gilmore Girls. Alla som sett det förstår vad jag menar, ni andra får helt enkelt snabbkolla igenom alla säsongerna så får ni se!
Höhö, jag är så jävla rolig att inte ens jag själv kan uppfatta alla skämt när jag uttalar (skriver) dem!
Höhö, jag är så jävla rolig att inte ens jag själv kan uppfatta alla skämt när jag uttalar (skriver) dem!
GAIS
och så var det GAIS-dagen idag. Det hoppas jag att alla firar! Passande sätt att fira kan vara att klä sig i sina finaste GAIS-kläder, sminka sig i grönt och svart (ansiktsmålning för den djärve, grön ögonskugga och mycket svart kajal för den lite mindre djärve) och kuta omkring i stan skrikandes diverse hejaramsor. Självklart är det också en god idé att besöka GAIS-gården idag, då kan man också passa på att få sin tröja signerad av spelarna som idag cruzar runt på gården!
Sen kan man också fira mannens bästis J som fyller 24 idag. Eller Dixies hatkollega som fyller 31 (läs; henne ska vi inte fira!).
Nu ska jag duscha, sen ska vi åka in till stan. Yeay!
Sen kan man också fira mannens bästis J som fyller 24 idag. Eller Dixies hatkollega som fyller 31 (läs; henne ska vi inte fira!).
Nu ska jag duscha, sen ska vi åka in till stan. Yeay!
Dixie överallt!
På min hållplats sitter en lapp om att man behöver hjälp med att motionera valpen Dixie. Jag är överallt. Så jävla grym är jag.
fredag 18 maj 2007
My god...
Jag tycker att "Klartext" är ett väldigt bra program. Självklart ska personer som kanske har problem med svenska språket, eller är lite lätt... how shall I put it, "tappade bakom en vagn", kunna lyssna på nyheter på en nivå som de hänger med på, men! Det motiverar liksom inte att man pratar med bäbisröst. My god... Jag får hjärnblödning av det här.
hum...
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det när mannen ringer från bussen på väg hem och beordrar mig att sätta på P4 för där sänder de minsann ett program om mig just nu.
"Dixie dansar" eller något liknande, hette det. Ehum... Jag vet inte riktigt. Dixie verkade i och för sig vara en mycket sympatisk liten figur, but still... Jag skulle tippat på att hon var 4 år och programmet handlade om hur hon busade runt på dansskolan. Citat "Dixie blir arg som en haj" åtföljt av ett "Aarrghhhh" från barnet som spelar Dixie kändes... klockrent!
"Dixie dansar" eller något liknande, hette det. Ehum... Jag vet inte riktigt. Dixie verkade i och för sig vara en mycket sympatisk liten figur, but still... Jag skulle tippat på att hon var 4 år och programmet handlade om hur hon busade runt på dansskolan. Citat "Dixie blir arg som en haj" åtföljt av ett "Aarrghhhh" från barnet som spelar Dixie kändes... klockrent!
Ett känslomässigt farväl
Igår såg jag och mannen allra sista avsnittet av Gilmore Girls. Någonsin. Vår relation till Gilmore-flickorna är något överdrivet känslosam och jag skyller det helt på mannen eftersom han förra sommaren fick den lysande idén att vi skulle se alla tidigare avsnitt eftersom han är ett landsortsmongo som levt med skogs-tv hela livet och därför inte följt denna eminenta serie.
Sagt och gjort, under några veckors tid satte vi i oss 6 (eller var det 7?) säsonger à 22 avsnitt (45-minutare, inte sådana där fjantiga 30 minutare) av denna lysande serie. När man ser så många avsnitt under kort tid blir man lätt lite överdrivet engagerad. Jag ser absolut inget fel i att vi har delat upp stämmorna i signaturmelodin mellan oss och varje gång självklart faller in i vår roll (och med en förbaskat fin inlevelse också, särskilt från mannens sida), men att vara arg en hel kväll för att Lorelei och Luke är så jävla fjantiga känns lite... overkill kanske.
Igår kväll var det så dags för det sista avsnittet, behöver jag säga att det var en stor stund för oss? Inte ska jag sitta här och avslöja hur det gick, men aaaah.... Jag är så nöjd! Så nöjd! Det var så vackert! Jag säger som mannen sagt cirka 300 gånger under denna dramatiska resa "Åh, vilken kille han är, den där Luke!"... Jag har svårt att tänka mig ett bättre slut (även om det syddes ihop rätt snabbt där mot slutet) men det känns självklart ändå ganska vemodigt.
Vad ska vi titta på nu? Vi har ju såklart fortfarande Desperate Housewives, Weeds, Entourage, Nip/Tuck, Heroes, Dallas, Lilla Huset På Prärien (Dixie), Kalla fötter (Dixie), My name is Earl (mannen) och lite smått och gott, men jag kan inte hjälpa att det känns tomt. Risken finns att vi blöir tillräckligt desperata för att börja ladda svenne-tv ("Lost", "24", etc.)...
Jag är lite sugen på en roadtrip för att hitta Stars Hollow (någon timme utanför New York, det är väl bara att finkamma?) och äntligen få träffa Taylor, Kirk, Babette och resten av the gang. Tänk att få kika in på miss Pattys dansklasser, att få gå på ett av Taylors town-meetings, att se Babette slå ut med armarna på det där karaktäristiska sättet och få sätta sig ner med Kirk och en gång för alla skriva ner hans CV...
Aaah... Vilken dröm.
Sagt och gjort, under några veckors tid satte vi i oss 6 (eller var det 7?) säsonger à 22 avsnitt (45-minutare, inte sådana där fjantiga 30 minutare) av denna lysande serie. När man ser så många avsnitt under kort tid blir man lätt lite överdrivet engagerad. Jag ser absolut inget fel i att vi har delat upp stämmorna i signaturmelodin mellan oss och varje gång självklart faller in i vår roll (och med en förbaskat fin inlevelse också, särskilt från mannens sida), men att vara arg en hel kväll för att Lorelei och Luke är så jävla fjantiga känns lite... overkill kanske.
Igår kväll var det så dags för det sista avsnittet, behöver jag säga att det var en stor stund för oss? Inte ska jag sitta här och avslöja hur det gick, men aaaah.... Jag är så nöjd! Så nöjd! Det var så vackert! Jag säger som mannen sagt cirka 300 gånger under denna dramatiska resa "Åh, vilken kille han är, den där Luke!"... Jag har svårt att tänka mig ett bättre slut (även om det syddes ihop rätt snabbt där mot slutet) men det känns självklart ändå ganska vemodigt.
Vad ska vi titta på nu? Vi har ju såklart fortfarande Desperate Housewives, Weeds, Entourage, Nip/Tuck, Heroes, Dallas, Lilla Huset På Prärien (Dixie), Kalla fötter (Dixie), My name is Earl (mannen) och lite smått och gott, men jag kan inte hjälpa att det känns tomt. Risken finns att vi blöir tillräckligt desperata för att börja ladda svenne-tv ("Lost", "24", etc.)...
Jag är lite sugen på en roadtrip för att hitta Stars Hollow (någon timme utanför New York, det är väl bara att finkamma?) och äntligen få träffa Taylor, Kirk, Babette och resten av the gang. Tänk att få kika in på miss Pattys dansklasser, att få gå på ett av Taylors town-meetings, att se Babette slå ut med armarna på det där karaktäristiska sättet och få sätta sig ner med Kirk och en gång för alla skriva ner hans CV...
Aaah... Vilken dröm.
torsdag 17 maj 2007
listo listo
Vill Maja att Dixie fyller i en lista så är ju Dixie knappast den som vågar säga nej. Dixie lyder blint.
3 saker som jag gillar (nu var det saker det gällde, inte människor)
- Symaskinen.
- Alla mina böcker.
- Roskildebiljetten som ligger och gosar med mannens biljett i en låda här hemma.
3 saker som jag tycker illa om och som skrämmer mig
- Det faktum att människor inte verkar läsa skönlitteratur längre.
- Att vi har en borgerlig regering.
- Att människor är så förslappade (Dixie? Nah... Hon är superaktiv. Jag svär).
3 viktiga saker i min lägenhet
- Symaskinen.
- Duschen.
- Datorn.
3 slumpvis valda fakta om mig
- Jag var längst i klassen när jag var 10 år. I alla fall längst av tjejerna (it's fun, because it's true!).
- Jag har en stjärna tatuerad på varje tå.
- Det spelar ingen roll hur cool och häftig jag försöker vara, jag kommer alltid tycka att Grymlings är ett av världens bästa band.
3 saker jag vill göra innan jag dör
- Leva många, många år till.
- Sy en riktigt snygg klänning. Jag har mönstret i huvudet.
- Skaffa barn.
3 saker som jag kan göra
- Bestämma mig för att jag inte är kittlig och sen inte vara det i flera minuter.
- Göra en månadsbudget and stick to it.
- Det mesta som jag bestämmer mig för.
3 saker som jag inte kan göra
- Snurra runt flera varv utan att bli tokigt yr.
- Gå en dag utan att borsta tänderna. Jag mår psykiskt och fysiskt illa om jag hoppas över en tandborstning.
- Dricka whisky. Det smakar rävpiss. Jag bara kan inte.
3 saker som jag säger mest
- "Jag ska bara skjuta mig i huvudet först" (oftast på jobbet, tyst för mig själv).
- "På riktigt!" (sägs med en mycket förebrående röst, oftast till mannen, för att poängtera att nu menar jag minsann allvar).
- "Jag hatar mitt jobb" (till alla, närsomhelst, apropå vad som helst).
3 kändisförälskelser
- Sully (från "Doctor Quinn", så klart)
- Debbie Harry
- Cyndi Lauper
3 personer som du vill ska göra denna lista
- blank -
- Symaskinen.
- Alla mina böcker.
- Roskildebiljetten som ligger och gosar med mannens biljett i en låda här hemma.
3 saker som jag tycker illa om och som skrämmer mig
- Det faktum att människor inte verkar läsa skönlitteratur längre.
- Att vi har en borgerlig regering.
- Att människor är så förslappade (Dixie? Nah... Hon är superaktiv. Jag svär).
3 viktiga saker i min lägenhet
- Symaskinen.
- Duschen.
- Datorn.
3 slumpvis valda fakta om mig
- Jag var längst i klassen när jag var 10 år. I alla fall längst av tjejerna (it's fun, because it's true!).
- Jag har en stjärna tatuerad på varje tå.
- Det spelar ingen roll hur cool och häftig jag försöker vara, jag kommer alltid tycka att Grymlings är ett av världens bästa band.
3 saker jag vill göra innan jag dör
- Leva många, många år till.
- Sy en riktigt snygg klänning. Jag har mönstret i huvudet.
- Skaffa barn.
3 saker som jag kan göra
- Bestämma mig för att jag inte är kittlig och sen inte vara det i flera minuter.
- Göra en månadsbudget and stick to it.
- Det mesta som jag bestämmer mig för.
3 saker som jag inte kan göra
- Snurra runt flera varv utan att bli tokigt yr.
- Gå en dag utan att borsta tänderna. Jag mår psykiskt och fysiskt illa om jag hoppas över en tandborstning.
- Dricka whisky. Det smakar rävpiss. Jag bara kan inte.
3 saker som jag säger mest
- "Jag ska bara skjuta mig i huvudet först" (oftast på jobbet, tyst för mig själv).
- "På riktigt!" (sägs med en mycket förebrående röst, oftast till mannen, för att poängtera att nu menar jag minsann allvar).
- "Jag hatar mitt jobb" (till alla, närsomhelst, apropå vad som helst).
3 kändisförälskelser
- Sully (från "Doctor Quinn", så klart)
- Debbie Harry
- Cyndi Lauper
3 personer som du vill ska göra denna lista
- blank -
onsdag 16 maj 2007
Nämen vore det inte kul..
...om Dixies länge hotande förkylning till slut slog till när hon är ledig och det dessutom för första gången på ett bra tag är soligt och mysigt väder ute? Jag tycker det vore hemskans roligt.
Ännu roligare blir det om jag är sjuk i helgen och inte kan jobba, det kommer nog ha fin inverkan på min lön. Tre helgnätter borta. Det var ju inte så här det skulle bli, jag skulle hålla mig frisk över helgen och sen bli sjuk efter helgen så jag slapp jobba de förhatliga dagpassen tisdag-torsdag men inte gick med sådan enorm ekonomisk förlust. Taskigt...
För övrigt är det väldigt roligt på jobbet nu när favoritkollegan snart ska sluta och miss K är ännu mer (jodå, tydligen möjligt) bitter och gnällig än vanligt. Kan dock till viss del förstå henne efter att jag läst igenom några av de jobbansökningar som kommit in från personer som vill ersätta favokollegan. Det är verkligen beklämmande läsning.
Det har kommit in cirka 20 ansökningar och minst 10 av dem såg ut att vara skrivna av 12-åringar. Övriga 10 var inte direkt framtida Nobelpristagare i litteratur, men de lyckades i alla fall göra sig förstådda. Med nöd och näppe, bör kanske tilläggas. Nedan följer exempel tagna ur minnet (obs, obs, obs dessa exempel är inte överdrivna, ansökningar var på riktigt formulerade ungefär så här)
"Hej!
Jag heter Pelle Fjantsson (obs fiktivt namn) jag har ingen erfarenhet av detta jobbet men jag tror jag skulle vara bra på det för jag har gått 2 år på barn och fritid där har jag lärt mig det mesta om människan, kan man säga. Jag bifogar mitt CV hoppas ni hör av er om ni är intresserade, jag skulle nog vara bra på det här"
"Hej!
Ja e en tjej på snart 21 år som alltid e go och gla, jag har alltid ett leende på läpparna å tycker om utmaningar. Ja har jobbat med djur i flera år men nu är ja lite trött på det så ja vill göra nåt annat ett tag. Ja har ingen som helst erfarenhet av arbete inom vården men ja har kassavana från när ja jobba i affär."
"Tjenis! Ja het%er Melker Bertilsson (ännu ett fiktivt namn) å tänkte söka de här jobbet för min faster har djup epelepsi så jag vet vad man ska göra. Ja skickar mEd betyg å CV."
Eeeeh? Vad fan ska man säga? "Nämen, här har du ju ett fint urval!", my ass.... Att människor på riktigt skickar in arbetsansökningar där de använder ett språk som jag inte ens kan tänka mig att använda i ett fucking sms är ju riktigt läskigt. Väldigt roligt, men otroligt läskigt.
De flesta som söker sådana här jobb är i min ålder, eller yngre, men de fanns 2-3 stycken som var runt 25-30. Man kan tänka sig att deras ansökningar skulle vara bättre, men det var baske mig ingen större skillnad. Det var inte lika många märkliga förkortningar och sammandragningar av ord, men meningsbyggnaden var helt sanslös, och styckesindelningen likaså. Läskigt, läskigt!
Av detta lär vi oss att 1) det tillkommer en ny aspekt till jävligheten när Dixie säger upp sig 2) Dixie kommer få det ännu svårare än hon trott som svensklärare eftersom till och med barnens föräldrar kommer vara språkligt förståndshandikappade. Gött!
Enda trösten är att jag köpte tre par fina skor igår... och ett par i lördags! Mohaha! Fyra par skor på en vecka och dessutom betalde jag endast 700 kronor! Hur jävla bra är inte Dixie egentligen?
Nu ska jag bosätta mig i soffan, jag har fortfarande kvar nästan hela andra säsongen av "Lilla Huset på Prärien" och halva första säsongen av "Kalla Fötter". Kanske kan leva med att jag är för sjuk för att ge mig ut i spåren idag då (även om det är typ 2 veckor sen sist och jag har tokångest)...
Ännu roligare blir det om jag är sjuk i helgen och inte kan jobba, det kommer nog ha fin inverkan på min lön. Tre helgnätter borta. Det var ju inte så här det skulle bli, jag skulle hålla mig frisk över helgen och sen bli sjuk efter helgen så jag slapp jobba de förhatliga dagpassen tisdag-torsdag men inte gick med sådan enorm ekonomisk förlust. Taskigt...
För övrigt är det väldigt roligt på jobbet nu när favoritkollegan snart ska sluta och miss K är ännu mer (jodå, tydligen möjligt) bitter och gnällig än vanligt. Kan dock till viss del förstå henne efter att jag läst igenom några av de jobbansökningar som kommit in från personer som vill ersätta favokollegan. Det är verkligen beklämmande läsning.
Det har kommit in cirka 20 ansökningar och minst 10 av dem såg ut att vara skrivna av 12-åringar. Övriga 10 var inte direkt framtida Nobelpristagare i litteratur, men de lyckades i alla fall göra sig förstådda. Med nöd och näppe, bör kanske tilläggas. Nedan följer exempel tagna ur minnet (obs, obs, obs dessa exempel är inte överdrivna, ansökningar var på riktigt formulerade ungefär så här)
"Hej!
Jag heter Pelle Fjantsson (obs fiktivt namn) jag har ingen erfarenhet av detta jobbet men jag tror jag skulle vara bra på det för jag har gått 2 år på barn och fritid där har jag lärt mig det mesta om människan, kan man säga. Jag bifogar mitt CV hoppas ni hör av er om ni är intresserade, jag skulle nog vara bra på det här"
"Hej!
Ja e en tjej på snart 21 år som alltid e go och gla, jag har alltid ett leende på läpparna å tycker om utmaningar. Ja har jobbat med djur i flera år men nu är ja lite trött på det så ja vill göra nåt annat ett tag. Ja har ingen som helst erfarenhet av arbete inom vården men ja har kassavana från när ja jobba i affär."
"Tjenis! Ja het%er Melker Bertilsson (ännu ett fiktivt namn) å tänkte söka de här jobbet för min faster har djup epelepsi så jag vet vad man ska göra. Ja skickar mEd betyg å CV."
Eeeeh? Vad fan ska man säga? "Nämen, här har du ju ett fint urval!", my ass.... Att människor på riktigt skickar in arbetsansökningar där de använder ett språk som jag inte ens kan tänka mig att använda i ett fucking sms är ju riktigt läskigt. Väldigt roligt, men otroligt läskigt.
De flesta som söker sådana här jobb är i min ålder, eller yngre, men de fanns 2-3 stycken som var runt 25-30. Man kan tänka sig att deras ansökningar skulle vara bättre, men det var baske mig ingen större skillnad. Det var inte lika många märkliga förkortningar och sammandragningar av ord, men meningsbyggnaden var helt sanslös, och styckesindelningen likaså. Läskigt, läskigt!
Av detta lär vi oss att 1) det tillkommer en ny aspekt till jävligheten när Dixie säger upp sig 2) Dixie kommer få det ännu svårare än hon trott som svensklärare eftersom till och med barnens föräldrar kommer vara språkligt förståndshandikappade. Gött!
Enda trösten är att jag köpte tre par fina skor igår... och ett par i lördags! Mohaha! Fyra par skor på en vecka och dessutom betalde jag endast 700 kronor! Hur jävla bra är inte Dixie egentligen?
Nu ska jag bosätta mig i soffan, jag har fortfarande kvar nästan hela andra säsongen av "Lilla Huset på Prärien" och halva första säsongen av "Kalla Fötter". Kanske kan leva med att jag är för sjuk för att ge mig ut i spåren idag då (även om det är typ 2 veckor sen sist och jag har tokångest)...
fredag 11 maj 2007
eeeh...
...just det ja, demonstrationen jag snickelisnackade om handlar om NATO-övningen som gäer rum i Göteborg i helgen. "NATO ut ur Göteborg" är parollen, tror jag bestämt.
12.00, Gustav Adolfs torg, imorgon. Be there.
12.00, Gustav Adolfs torg, imorgon. Be there.
Dixie-stand in sökes!
Imorgon kommer en väldigt viktig demonstration att genomföras i Göteborg, men Dixie kan inte närvara (hon ska åka till konsumtionens mekka Ullared med man, syster och svåger). Härmed sökes därför en stand-in som kan närvara i hennes ställe. Alla erbjudanden emottages tacksamt!
tisdag 8 maj 2007
Min flexibla man och jag
Uppdateringar gällande en framtida flytt;
Jag och mannen enades precis om att vi i framtiden ska flytta wherever det finns jobb för mig, och så ska mannen söka sig till den för trakten kända industrin. Orterna vi hittills diskuterat har varit Falköping och Herrljunga och mannen säger sig absolut inte ha några problem med att jobba inom vare sig ost- eller ciderproduktionen.
Uppdatering 2:
Mannen skrek just "Kolla hus i Gränna då!". Roligt.
Jag och mannen enades precis om att vi i framtiden ska flytta wherever det finns jobb för mig, och så ska mannen söka sig till den för trakten kända industrin. Orterna vi hittills diskuterat har varit Falköping och Herrljunga och mannen säger sig absolut inte ha några problem med att jobba inom vare sig ost- eller ciderproduktionen.
Uppdatering 2:
Mannen skrek just "Kolla hus i Gränna då!". Roligt.
Funderingar
Senaste dagarna har jag gått runt med en massa funderingar i huvudet som jag velat få ner i bloggen, men jag har inte haft tid/ork. Nu när jag väl sitter här är det "soperent" i skallen. Oftast har det varit mina egna små roliga skämt som ingen i omgivningen förstått och som jag velat testa i bloggen, så ni har liksom inte gått miste om någonting i och för sig.
Jag kan i alla fall informera om att jag sade upp mig igår! Fast jag har inte informerat min brukare. Och jag ska jobba 4 månader till, så det är inte så jävligt rock'n'roll ändå, men men... Det kändes ändå gött. Nu finns ingen återvändo, liksom (precis som att jag skulle ångra det beslutet någonsin).
Annat intressant jag kan informera om är att jag och mannen efter att ha sett GAIS krossa Halmstad på Nya Ullevi igår, begav oss till Bergakungen för att med vännerna D&H spana in nya svenska rullen "Gangsters". My god. Jag hade tänkt mig en recension, men jag finner inga ord. Det var sinnessjukt. Vi ömsom gapskrattade, ömsom vred oss i plågor hela filmen igenom. Det är ändå ganska ovanligt att i stort sett hela salongen skrattar i de rörande slutscenerna. Så totalt misslyckat, jag känner mig matt. Inte för att vi väntade oss något annat heller.
Annat roligt; jag har hittat mitt drömhus. Jag vet att vissa av er tycker att ni har hört allt om det, men det är just nu det enda som cirklar runt i mitt huvud. Det är helt fantastiskt. Det är inte för dyrt, det är inte i dåligt skick, det är egentligen inte för långt bort... Det är stort, fint, fräscht och det har en massa riktiga klädkammare, trägolv i alla rum och framför allt ett brandsäkert valv i arbetsrummet, ett rum som dessutom har en egen utgång. Som gjort för skumraskaffärer! Fram till dess att det är sålt, ska det gå att beskåda här, do it! Det som retar mig mest just nu är att det är så jävla perfekt, och att vi faktiskt hade kunnat köpa det om vi varit äldre och lite mer ready for it. Hade jag varit tio år äldre hade jag baske mig köpt det. Joho.
Nu ska jag spana vidare på hemnet.se och fnysa åt alla fula hus som inte komma i närheten av mitt!!
Jag kan i alla fall informera om att jag sade upp mig igår! Fast jag har inte informerat min brukare. Och jag ska jobba 4 månader till, så det är inte så jävligt rock'n'roll ändå, men men... Det kändes ändå gött. Nu finns ingen återvändo, liksom (precis som att jag skulle ångra det beslutet någonsin).
Annat intressant jag kan informera om är att jag och mannen efter att ha sett GAIS krossa Halmstad på Nya Ullevi igår, begav oss till Bergakungen för att med vännerna D&H spana in nya svenska rullen "Gangsters". My god. Jag hade tänkt mig en recension, men jag finner inga ord. Det var sinnessjukt. Vi ömsom gapskrattade, ömsom vred oss i plågor hela filmen igenom. Det är ändå ganska ovanligt att i stort sett hela salongen skrattar i de rörande slutscenerna. Så totalt misslyckat, jag känner mig matt. Inte för att vi väntade oss något annat heller.
Annat roligt; jag har hittat mitt drömhus. Jag vet att vissa av er tycker att ni har hört allt om det, men det är just nu det enda som cirklar runt i mitt huvud. Det är helt fantastiskt. Det är inte för dyrt, det är inte i dåligt skick, det är egentligen inte för långt bort... Det är stort, fint, fräscht och det har en massa riktiga klädkammare, trägolv i alla rum och framför allt ett brandsäkert valv i arbetsrummet, ett rum som dessutom har en egen utgång. Som gjort för skumraskaffärer! Fram till dess att det är sålt, ska det gå att beskåda här, do it! Det som retar mig mest just nu är att det är så jävla perfekt, och att vi faktiskt hade kunnat köpa det om vi varit äldre och lite mer ready for it. Hade jag varit tio år äldre hade jag baske mig köpt det. Joho.
Nu ska jag spana vidare på hemnet.se och fnysa åt alla fula hus som inte komma i närheten av mitt!!
fredag 4 maj 2007
OMG!!!!!1!
Jag fick mitt resultat från högskoleprovet nu. Precis nu.
Jag fick 1.9!!!
Kan vi alla bara ta one moment och låta det sjunka in... Jag vet att jag skryter, men jag fick 1.9 så jag har all fucking rätt att skryta! Så här kommer lite mer ingående skryt; 2.0 är högsta resultatet man kan få, det fick 0.8% av de 38469 personer som skrev provet i år. 1.9 är det näst högsta resultatet man kan få och det fick 1% av personerna som skrev provet. 1.8% fick alltså mellan 1.9 och 2.0 och den lilla gruppen tillhör jag!!! Liten, liten grupp med smarthuvuden, och så jag!!!
Synd bara att det som virvlar runt mest i mitt huvud just nu är "fan, hade jag bara svarat rätt på två frågor till så hade jag fått 2.0". Jag suger.
(jag inser att den enda som läser min blogg som kan tänkas uppskatta datanördshumorn i rubriken är du, mannen, så you'd better uppskatta den ordentligt)
Jag fick 1.9!!!
Kan vi alla bara ta one moment och låta det sjunka in... Jag vet att jag skryter, men jag fick 1.9 så jag har all fucking rätt att skryta! Så här kommer lite mer ingående skryt; 2.0 är högsta resultatet man kan få, det fick 0.8% av de 38469 personer som skrev provet i år. 1.9 är det näst högsta resultatet man kan få och det fick 1% av personerna som skrev provet. 1.8% fick alltså mellan 1.9 och 2.0 och den lilla gruppen tillhör jag!!! Liten, liten grupp med smarthuvuden, och så jag!!!
Synd bara att det som virvlar runt mest i mitt huvud just nu är "fan, hade jag bara svarat rätt på två frågor till så hade jag fått 2.0". Jag suger.
(jag inser att den enda som läser min blogg som kan tänkas uppskatta datanördshumorn i rubriken är du, mannen, så you'd better uppskatta den ordentligt)
Västtrafik
Jag vill inte vara besvärlig och ställa för höga krav nu, men det vore väldigt trevligt om Västtrafik bara en enda gång ville samarbeta med mig. Jag kräver inte mycket, men det vore skönt att slippa vara sen till jobbet varje morgon, att inte behöva åka på bussar med trasiga dörrar som tjuter oavbrutet hela bussresan, att inte behöva åka med de nya spårvagnarna som också de tjuter oavbrutet (fast inte för att de är trasiga, det är tydligen meningen att de ska tjuta), det hade också varit trevligt om man innan man satte in de nya vagnarna i trafiken haft någon form av utbildning för förarna så de vet hur man återställer nödbromsen (hur stor skillnad kan det vara från de äldre vagnarna?) och man slipper stå still i 10 minuter medan de tillkallar teknisk support i form av aggressiva orangevästklädda män. Det vore också en riktigt höjdare om busschaufförerna kände till busslinjerna och inte körde fel när Dixie är på väg hem från jobbet. Sist men inte minst vore det hemskt trevligt om bussarna någon gång kunde komma i tid. Jag vet. Det var för mycket. Glöm det.
torsdag 3 maj 2007
No longer a red head...
Det gick ju sådär med mitt löfte att bli en duktig bloggare, men å andra sidan har jag inte direkt hört några klagomål heller, så jag får förutsätta att ni överlever ändå.
Det har hänt mycket här, vill jag lova, framför allt har det ju varit första maj! Det var en underbar, solig dag och "tack vare" den nya regeringen var demonstrationerna på de flesta orter i Sverige ovanligt stora. Speciellt SAC:s demonstrationer var ovanligt stora och högljudda! Det var otroligt peppande och roligt, som vanligt. Speciellt den nya traditionen att kasta ägg på Handels uppskattades mycket, även om vi inte var lika nära äggkastarna i år. Sedan att jag åldrades 4 år i kön till falafelvagnen på Kungstorget var väl inte lika hett, men inget som grusade dagen. Majandet avslutades med öl/cider på Kings Head. En allt som allt lyckad dag.
Annat stort, stort, stort som hänt är att Dixie äntligen tagit steget och bytt hårfärg!! Jag tror jag har varit rödhårig sen dreadsen kapades för... 4 (?) år sen så det var verkligen dags. Nu är det svart, svart med lite röda toner kvar som skimrar igenom. Det är fint. Dixie är nöjd. Lite jobbigt är det dock att jag hela tiden är nära att kalla mig själv för blackhead eftersom jag förut refererade till mig själv som redhead, men om jag inte missminner mig betyder blackhead pormask på engelska så det känns inte som ett lämpligt smeknamn trots allt. Jag är dessutom toksugen på att köpa en massa heta röda kläder nu eftersom jag inte kunnat använda det på år och dar.
På tal om kläder hittade jag, med mannens hjälp, i lördags äntligen de heta 50's brallorna som jag letat efter och en het kort svart kjol (jag har ungefär 500 men alla har bestämt sig för att bli urtvättade, gå sönder eller bli fula helt plötsligt). Inte nog med att vi hittade båda plaggen samtidigt, de kostade dessutom 300 kronor tillsammans och det tog typ en kvart att hitta dem. Jag ska aldrig mer shoppa utan mannen, han är bäst!
Himla tur var det också att det gick så snabbt eftersom vi hade bråttom till Ika Nords föreställning i Kronhuset! My god, hon var precis lika underbar som 1988 och Åke såg rätt pigg och fräsch ut han också (spinkig har han ju alltid varit). Publiken bestod av barnfamiljer, ett pensionärspar som muttrade om att förställningen var för infantil (hallå?), ett gäng gothare och så jag och mannen och våra vänner D&H (som vi för övrigt hade parmiddag med kvällen innan...).
I lördags var vi på Truckstop och spanade in Horisont, de var riktigt bra faktiskt, överträffade mina (iofs ganska låga) förväntningar med hästlängder. Trevligt var också att träffa vännen S (o nu vet jag att du läser bloggen också, monkeyface!) som övergav oss för Oslo för ett tag sen. Kände mig rätt skabbig dagen efter eftersom jag inte är van vid inomhusrökning längre men var ändå uppe med tuppen (eehmmm) eftersom S skulle packas ihop och skickas hem till sin morfar. Något hon aldrig skulle klarat utan mig.
Kom precis in från en semi-joggingrunda. Det är så skönt ute att jag var tvungen att ta en avstickare upp på ett berg och spana in utsikten och lägga mig i solen och andas (jag är en hippie idag) ett tag. Nu ska jag ta tag i mitt liv (d.v.s. duscha och klä på mig) och se om jag inte hinner köpa ett par skor eller två innan mannen slutar jobba.
gawdah...
Det har hänt mycket här, vill jag lova, framför allt har det ju varit första maj! Det var en underbar, solig dag och "tack vare" den nya regeringen var demonstrationerna på de flesta orter i Sverige ovanligt stora. Speciellt SAC:s demonstrationer var ovanligt stora och högljudda! Det var otroligt peppande och roligt, som vanligt. Speciellt den nya traditionen att kasta ägg på Handels uppskattades mycket, även om vi inte var lika nära äggkastarna i år. Sedan att jag åldrades 4 år i kön till falafelvagnen på Kungstorget var väl inte lika hett, men inget som grusade dagen. Majandet avslutades med öl/cider på Kings Head. En allt som allt lyckad dag.
Annat stort, stort, stort som hänt är att Dixie äntligen tagit steget och bytt hårfärg!! Jag tror jag har varit rödhårig sen dreadsen kapades för... 4 (?) år sen så det var verkligen dags. Nu är det svart, svart med lite röda toner kvar som skimrar igenom. Det är fint. Dixie är nöjd. Lite jobbigt är det dock att jag hela tiden är nära att kalla mig själv för blackhead eftersom jag förut refererade till mig själv som redhead, men om jag inte missminner mig betyder blackhead pormask på engelska så det känns inte som ett lämpligt smeknamn trots allt. Jag är dessutom toksugen på att köpa en massa heta röda kläder nu eftersom jag inte kunnat använda det på år och dar.
På tal om kläder hittade jag, med mannens hjälp, i lördags äntligen de heta 50's brallorna som jag letat efter och en het kort svart kjol (jag har ungefär 500 men alla har bestämt sig för att bli urtvättade, gå sönder eller bli fula helt plötsligt). Inte nog med att vi hittade båda plaggen samtidigt, de kostade dessutom 300 kronor tillsammans och det tog typ en kvart att hitta dem. Jag ska aldrig mer shoppa utan mannen, han är bäst!
Himla tur var det också att det gick så snabbt eftersom vi hade bråttom till Ika Nords föreställning i Kronhuset! My god, hon var precis lika underbar som 1988 och Åke såg rätt pigg och fräsch ut han också (spinkig har han ju alltid varit). Publiken bestod av barnfamiljer, ett pensionärspar som muttrade om att förställningen var för infantil (hallå?), ett gäng gothare och så jag och mannen och våra vänner D&H (som vi för övrigt hade parmiddag med kvällen innan...).
I lördags var vi på Truckstop och spanade in Horisont, de var riktigt bra faktiskt, överträffade mina (iofs ganska låga) förväntningar med hästlängder. Trevligt var också att träffa vännen S (o nu vet jag att du läser bloggen också, monkeyface!) som övergav oss för Oslo för ett tag sen. Kände mig rätt skabbig dagen efter eftersom jag inte är van vid inomhusrökning längre men var ändå uppe med tuppen (eehmmm) eftersom S skulle packas ihop och skickas hem till sin morfar. Något hon aldrig skulle klarat utan mig.
Kom precis in från en semi-joggingrunda. Det är så skönt ute att jag var tvungen att ta en avstickare upp på ett berg och spana in utsikten och lägga mig i solen och andas (jag är en hippie idag) ett tag. Nu ska jag ta tag i mitt liv (d.v.s. duscha och klä på mig) och se om jag inte hinner köpa ett par skor eller två innan mannen slutar jobba.
gawdah...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)