Filmfestival och otäcka drömmar

Natten till igår drömde jag en konstig dröm om Emma. Det var väldigt otäckt och jobbigt och sen mådde jag dåligt hela dagen. Nu har drömmen släppt lite, men fortfarande känns det väldigt obehagligt att tänka på. Usch. Det blev knappast bättre av att de ringde från jobbet och jag var tvungen att åka in och jobba i natt (hade fattat det som att jag var ledig hela helgen). Hemma tidigt idag dock eftersom jag hade en dejt med fastighetsskötaren (som sa att det ryktas att huset ska säljas till bostadsrätter, så snart är jag väl hemlös också).

Har för övrigt sett en del bra filmer hittills under festivalen. "Suburban Mayhem" var väldigt bra, även om den väckte en del ångest (gillar ångestiga filmer visserligen). Igår såg vi "Comrade Pedersen" och den tyckte jag mycket om, hade dock lite problem med slutsatsen huvudkaraktären drog i slutet, men det är väl min indoktrinerade uppväxt som orsakade det. Missade en film som jag hade biljett till igår eftersom jag fick åka in till jobbet, men enligt mannen var det en av de sämsta filmer han sett så kanske ska jag tacka kära arbetskamrat A för hennes usla planering eftersom jag slapp filmen då...

Nu ska jag åka iväg och träffa Henrik och sen ska vi se "Gretchen" 12:30. Den visas på Bergakungen och jag känner mig väldigt kluven. Klart att det är lite spännande att se hur salongen är, men mest av allt avskyr jag att komplexet över huvudtaget byggts och vill se alla filmer på Draken eller Capitol. Bakåtsträvare? Hell yeah, det är hela kärnan av mitt jag.

Ha det bra.

Streets Of London

Återupptäckte en gammal favoritlåt igår när jag besökte min far. Det är förmodligen världens vackraste låt och har du den inte är det dags att fixa den. Snarast.

Ralph McTell - "Streets Of London"

Kylskåp, ägarbyte, Alingsås och sushi

Egentligen skulle jag varit i stan med min Ida nu men hon var tvungen att åka till Östra med sin man så det gådde inte. Tur att Göteborgs sjukhus jobbar efter en helt suverän effektivitetsprincip så att de säkert snart är hemma igen och den planerade shoppingen blir av ändå. Eller nåt. Tur i oturen att jag fick tid att skriva detta och förgylla er dag på så sätt!

Pratade precis med min härliga fastighetsskötare angående den trasiga hyllan i kylskåpet och fick då ännu en gång höra att hyresvärden verkar planera att sälja huset (samma skvaller som målaren kom med). Inte så oväntat och inte direkt negativt heller tror jag, några funderingar får jag dock;

Kan en ny hyresvärd chockhöja våra hyror? Det vore ju mindre trevligt. Kommer den nya hyresvärden vara en käck och glad typ som faktiskt har ett intresse av sina fastigheter och kanske till och med skulle kunna tänka sig den där fasadrenoveringen som verkligen behövs (jävligt troligt, jag vet)? Innebär en ny hyresvärd att vi inte kommer kunna vara tvungna att normalisera lägenheten när vi flyttar? Den nuvarande hyresvärden betalade ju våra nya crazy tapeter, men risken fanns att vi skulle vara tvungna att måla över iaf den svarta väggen vid en ev. flytt. Det kan ju inte en ny hyresvärd kräva, eftersom det här är så den gamla hyresvärden såg till att lägenheten ser ut. Då blir det ju inte vårt ansvar, eller? Kommer den nya hyresvärden byta ut våra golv som den nuvarande har lovat eller ska jag skynda mig att få det påbörjat innan eventuell försäljning av huset?

Igår hängde jag med hela glada familjen, men i intervaller. Först chillade jag med papsen, käkade lunch o strosade runt i Alinge Texas. Sedan passade jag och mamma lilla TuvisLuvis när hennes mamma lyxade till det med massagen hon fick av sin mamma i julklapp (mycket mammor här). En otäck sak hände under denna barnpassning, det var nämligen en sån där 30+ mamma (en sån som slutar leva när de skaffar barn o bara kan prata om blöjor och babyrytmik) som trodde att JAG var lilla Luvans mamma. Hur kan man tro det? Ser man inte på mig att det vore direkt olämpligt av mig att skaffa barn i alla fall inom de närmsta 10 åren? Suck... Alingsåsare är ett folk för sig...

Ikväll ska jag i alla fall bli bjuden på sushi av mannen, för nu har han fått sin första heltidslön! Det ska bli mumma. Sen blir det nog lite Ida-häng ikväll också när mannen åker in till filmfestivalen (jag har ingen film idag tydligen). Imorgon börjar festivalen på riktigt för mig, och så har Doggy inflyttningsfest. Det ska bli roligt, och framför allt spännande att se hur vi lyckas kombinera filmfestival i Göteborg med inflyttning i Mölnlycke.

Senaste dagarna...

Middag med mamma och hennes dude i lördags, det var himla trevligt det. Även om Kungälv är typ världens ände... Höll på att blåsa bort lite grann på vägen hem, men det gick. Enda smolket i bägaren (!) var de fullkomligt vidriga bratsen på bussen tillbaka in till stan. Brats är alltid vidriga (även om de är ensamma och tysta eftersom deras blotta uppenbarelse ger kraftiga kväljningar) men de här var exeptionellt upprörande. Jaja, jag antar att vi får skylla oss själva som nyktra gav oss ut i kollektivtrafiken en lördag kväll.

Söndagen tillbringades på restaurang med mannen och M. Vi var på M:s stamställe Stage Door och maten var fantastiskt god. Jag åt pasta scampi med massa citron och vitlök och grädde och det var sagolikt... Middagen avslutades med banana split för samtliga. Noterade ännu en gång att allt blir godare när det dessutom är gratis. Tack för middagen, M!

Jobb igår, det var tråk, tråk, tråkigt! Desto skönare att jag har ofrivillig semester i en vecka nu! Inte fokusera på min ekonomiska undergång som är en självklar följd av den här månaden, nu ska det bara fokuseras på att jag slipper jobba i en hel vecka! Det firas så klart med att sova länge... nästan för länge, så nu är dagen nästan slut.

Lite nytta har jag dock gjort, ringt och ändrat telefonabonnemang till exempel. Sedan ska jag snart möta mannen inne i stan, ska till Cinemateket och se "Farväl min konkubin" (visst låter det lockande "Praktfullt om opiumrökande Pekingopera-aktörs kärlek till kollega som gifter sig med bordellskönhet"?). Det ska bli trevligt. Kommer bli en himla massa bio nu framöver, eftersom filmfestivalen börjar på fredag. Väldig tur att jag är ledig just nu, annars hade det blivit problem.

Annars är jag mest lycklig för nu ligger den där vita, fluffiga snön äntligen kvar här ute på ön! Det är underbart vackert och jag älskar det (jag har ju mina moonboots så jag har bokstavligt mitt på det torra)!

That's it for today, återkommer förmodligen imorgon med mer rafflande historier om mitt sensationella liv.

Me and my bitches...

Jag och Ida hade sån tur att Jennys flyg hem till Tyskland i torsdags blev inställt så hon tvingades spendera ett par dagar i Göteborg! Igår var det återförening för Bergsjöflickorna och det var grymt!

Så jävla skönt att träffa mina flickor igen. Vi har så mycket historia ihop och det finns ingen, förutom närmsta familjen och Christian, som känner mig så bra. Vi vet allt om varandra och vi kan prata om precis allt och det är så skönt. Känns himla tråkigt nu att Jenny måste åka tillbaka till Tyskland idag (tvivlar dock starkt på att det flyget kommer gå som planerat) för sen kommer det dröja minst 13 veckor innan hon kan komma igen...

Hon är så himla rolig, hon har typ värsta ångesten för flickorna hon bor med i Tyskland förstår henne inte. De blandar öl med cola för att inte bli för fulla. Dessutom längtar hon tillbaka till Göteborg, men hon har ju sin man i Tyskland och han verkar inte så lätt att flytta på... Han har inte bara hela familjen och alla vännerna i Tyskland utan även eget företag.

Och stackars Ida då, som inte kan mobba tjockisar längre eftersom hennes pojkvän har varit tjock tidigare så han tar åt sig... Det måste vara oerhört svårt för henne, min lilla plutta...

Nu ska jag försöka rycka upp mig lite och göra mig i ordning för att åka på middag hos mamsen och hennes dude. Får se hur kollektivtrafiken fungerar idag. Västtrafik har ju en tendens att bli lite lätt chockskadade varje gång det snöar (vinter i Sverige och helt plötsligt faller något vitt från himlen, what to do, what to do?) dessutom pratas det om orkanbyar och grejer...

clementinen försvann

Jag tappade bort en halv clementin precis.
Skulle gå ut i köket och när jag kom tillbaka till vardagsrummet var den borta.
Lär bli kul när jag väl hittar den.

Mitt liv är så oerhört intressant.

ojojoj...

Glömde berätta det roligaste av allt;
Fick av Elias höra i onsdags att en gemensam vän till oss, vi kan kalla honom Jöns, kammat hem pokalen för Årets Fylla 2006 genom följande lilla historia:

Jöns vaknar en morgon, extremt bakfull, på en soffa i ett vardagsrum han aldrig sett tidigare. Brevid honom sitter en främmande 50-årig kvinna iklädd morgonrock och tittar på tv. Jöns har inga som helst minnen av vad som försiggått kvällen innan.

Tänk er paniken. Tänk er alla obehagliga tankar som virvlar omkring i hans huvud.

Tänk den extrema lättnaden när det visar sig att han helt enkelt åkt 4 hållplatser för långt med spårvagnen, gått in i ett främmande hus, hittat en olåst lägenhet och gått in och lagt sig på soffan och somnat. Tanten trodde att han var en vän till någon av hennes söner så hon lät honom sova när hon hittade honom på morgonen.

Det finns bara en person som kan lyckas med en sån sak. Grattis!

Ett besök på Sejdeln...

Eftersom min arbetsplats ligger ungefär 2 minuter från Andra Långgatan händer det ibland att arbetsdagen avslutas med en öl eller två på Kellys eller Kings Head. Så var det tänkt även i onsdags, men av någon anledning (kanske platsbrist) hamnade vi istället på intilliggande Sejdeln. Sejdeln är ett ställe jag dittills framgångsrikt undvikit så jag hade helt missat deras, minst sagt, unika affärsidé.

Det visade sig att man på Sejdeln gärna undviker att ta betalt av den gäst som dricker alkoholen utan istället arrangerar någon form av lotteri som går ut på att man dels drar extra mycket pengar från vissa kort, dels struntar i att servera en del öl och dessutom spontant delar ut gästernas VISA-kort till första bästa som visar intresse.

De i sällskapet som kom först blev serverade både mat och öl utan att betala för det, tanken var förmodligen att ge dem en gemensam nota senare. När sällskapet så utökades började servitrisen istället ta betalt per öl, men hon glömde helt bort ölen och maten som redan serverats.

Hon fortsatte sedan i samma stil genom att gång på gång komma fram till vårt bord med alkohol som ingen av oss beställt eller betalat för. Sådant uppskattas givetvis. Något mindre uppskattat blev det när hon började missa åt andra hållet, genom att dra 80 kr för en 29-kronors öl (iofs slutade det hela väl eftersom hon blev så förskräckt när det påpekades att hon i paniken serverade 2 extra öl) och helt glömma bort vad vi beställt.

Favoriten var ändå den återkommande tokspontana utlottningen av VISA-kort. Vid 3-4 tillfällen kom den stackars servitrisen fram med olika VISA-kort till vårt bord och frågade om de var våra, när vi nekade blev hon nästan lite irriterad och ville lämna dem vid vårt bord ändå. Mycket lustigt. Kan tänka mig att det inte vara lika lustigt för personerna som lämnat ut sina kort.

Sammanfattningsvis kan vi väl konstatera att om du är ute efter gratis (eller överbetald, man får ha lite tur) alkohol och improviserad liveunderhållning är Sejdeln absolut the place to be.

Gny och gnäll

Idag är jag gnällig för både fingret och huvudet värker, förkylningen vill inte riktigt ge sig och jag är jättetrött. Som om inte alla fysiska åkommor var nog så funkar verkligen inte mitt och mannens scheman ihop just nu. Exempel:
Måndag-fredag: Frida ledig (sjuk), Christian jobbar
Lördag-Söndag: Christian ledig, Frida jobbar
Måndag: Frida ledig, Christian jobbar...
Synd om oss. Nu är vi i alla fall hemma båda två så jag ska inte slösa bort tiden med att sitta vid datorn o gnälla.


Trots allt är allt ganska bra. Väldigt bra faktiskt. Bara lite gnällig.

All time highs!

Nu har jag sett klart alla 19 timmar "Lilla Huset På Prärien" som jag fick i julklapp av min karl (anyone som känner för att ge mig säsong 2?) och allt jag kan säga är; WOW! Här kommer en lista över mina all time favourite moments från första säsongen (Jag vet att ni väntat):

- Självklart när Charles bygger en platåsko av trä till den svenska flickan Olga som har ett ben som är kortare än det andra... Nu kan hon springa och hoppa som de andra barnen (med 7 cm träkloss under skon, lycka till...).
- När Charles bygger ett hus på vad som verkar vara en eftermiddag.
- När Charles halvt arbetar ihjäl sig för att försörja sin familj (det gör han visserligen konstant). Citat; "I'll work 6 hours a day bulding and reparing the roof, 6 hours at mr Hansens, now that's 12 hours. That gives me PLENTY of time to work on the farm". Inte ens 4 brutna revben stoppar denna fantastiska man.
- När huset är färdigbyggt och barnen för första gången får komma in i det och Marys första kommentar är "Oh pa, it's beautiful. May I go make my bed?". Äckligt präktig unge.
- När Charles vårdar de tyfussjuka utan att själv bli smittad samt lyckas knäcka nöten om hur smittan spridits (Doc Baker står handfallen utan Charles).
- När Charles botar en alkoholist samt lyckas förstå varför han slår sin son och bearbetar hans psyke till att sluta med det (cirka 1 vecka).
- När Charles ensam räddar en man som ligger fastklämd under sin vagn fylld med corn-säckar. Tyvärr får man inte se honom lyfta upp vagnen, bära mannen till sin vagn samt förflytta alla säckar, men han gör det!
- När säsongens enda indian uppenbarar sig! Det är alltid underbart med indianer i sådana här serier (typ Macahan, High Chaparal, Bröderna Cartwright) och den här slår nästan rekordet! För det första har de målat honom i någon slags smutsig nougat-ton och dessutom halkar peruken (50 pix på Buttericks?) omkring vilket gör att han har olika högt hårfäste i varje scen.
- Citatet "I may be gone a while, I may have to walk a hundred miles to get work"... Verkligen? 100 miles? Lite martyrpoäng på Charles?
- När Laura försöker tämja en tvättbjörn och det slutar med att man befarar att hon har rabies! Sjukt roligt!
- När Laura i smyg säljer sin älskade ponny för att köpa en spis till sin mamma i julklapp.

Kära läsare (om jag nu har några), nu ska ni får höra om min kväll/natt. Jag sitter nämligen framför er (eller framför min dator iaf) som en ärrad kvinna! Det är en ganska lång och tråkig historia, men jag tänker posta den iaf.

Det hela började med att idioterna som tidigare huserade i vår lägenhet gjorde sönder en glashylla i kylskåpet (de hävdade att den var trasig när de flyttade in, men det var rätt dumt eftersom de precis berättat att de fick nytt kylskåp när de flyttade in). Idioten som flyttade in (läs, jag) gjorde inget åt detta utan lät hyllan vara trasig. Nu i julas gav hyllan vika helt, under tyngden av julbordresterna, och en stor bit lossade och lämnade en livsfarlig vass kant i kylen. Idioten gjorde fortfarande inget för att åtgärda problemet.

Igår kväll, cirka 21.20, sträcker sig Idioten in i kylen för att ta fram en lök och slår då emot glasskivan. Idioten tror sig först bara ha slagit i men inte skurit upp tassen. Detta visar sig vara fel så fort Idioten slutar hoppa runt och skrika och faktiskt tittar ner och ser att det formligen forsar blod från handen. Idioten ställer sig lätt hysterisk och försöker skölja rent såret, men såret visar sig vara betydligt djupare än Idioten först trott. Idioten skriker förvirrat åt sin kära sambo att han ska hämta en ren handduk, samtidigt som han ska ringa upp Idiotens kära mor och lite snabbt utbilda sig till läkare och ge ett professionellt utlåtande om skadan.

Kära sambon gör sitt bästa, vilket innebär att han hämtar en handduk och ringer sin svärmor som tycker att det kan vara en bra idé att ringa sjukvårdsupplysningen för att ta reda på ifall det bör sys och vilket sjukhus Idioten då bör vända sig till. Idioten beordrar sambon att göra så och får höra att "man nästan aldrig syr i fingrar" och att "ni bör vänta och se om det slutar blöda". Vid det här laget har fingret blött kraftigt i cirka 45 minuter (telefonkö samt hysteriska anfall).

Idioten beslutar sig för att vänta men då fingret fortsätter blöda blir hon orolig och tar med sin kära sambo och åker till Axess Akuten, det är nämligen det enda alternativet vid denna tid på dygnet (cirka 23.15) för varenda människa bosatt i västra Europa. Idioten med sambo anländer vid 00-tiden och får efter viss väntan visa upp såret med den omedelbara responsen "det där måste sys!". Efter ytterligare 2 timmars väntan (kl. 02.20) visas Idioten in på ett rum, träffar en smått virrig läkare (som hade mina fulla sympatier innan de obligatoriska "nu får mannen sköta hushållsarbetet"-skämten sätter in), sys ihop med 4 stygn, plåstras om och skickas ut i natten.

Nu är klockan cirka 02.45 och Idioten börjar tycka väldigt synd om kära sambon som ska gå upp 05.30 och åka till jobbet (han vägrar sjukskriva sig, helt plötsligt är han galet plikttrogen). Idioten med sambo sätter sig i en taxi (den mer eller mindre anföll oss, ingen vidare business vid 3-tiden på vardagar, tydligen) och far hem. Väl hemma trycks sambon i säng knappt 2 timmar innan han ska gå upp och Idioten lovar den oroliga sambon att hon ska stanna uppe till dess för att garantera att de inte försover sig.

Här slutar sagan och här är jag nu. Dagens läxa är; låt inte trasiga glashyllor sitta kvar i kylen om idioter vistas i lägenheten. Ska bli spännande att se vad vi lär oss imorgon...

Välkomna!

Precis som att världen behövde ännu en självcentrerad bloggare?
Kanske inte, men här är jag lik förbannat.
Får se vad det blir av det här då.

För övrigt känns det så där lite tokroligt och retsamt att ha en rosa blogg, men det är bara högst tillfälligt. Fick bli fulrosa till jag får tid (och kanske lite hjälp) att styra upp den så som det är tänkt att den ska se ut. Kommer bli kalasfin så be patient.