Mannen fixar

Nu har mannen min köpt ett tält och en nya kamera. Det innebär att vi slipper sova under en presenning på Augustibuller. Det innebär också att vi kan ta kort under festivalen (och efteråt också förhoppningsvis). Dessutom innebär det att jag äntligen kan ladda upp Roskildebilderna. När vi kommer hem från bullrandet kanske jag till och med orkar lägga upp lite fina pics här. Jag är nog snabb.

Semester

Nu har jag varit ledig i 11 dagar. Imorgon ska jag jobba dagpass. Sedan är jag ledig i 9 dagar.

På onsdag åker vi på festival igen. Jag har shoppat nya ryggsäckar (har använt gamla 70-tals varianter sedan jag var 16 och åkte på min första festival). Har köpt campingstolar (jupp, i år var året vi insåg att vi inte orkar sitta i leran/spyorna/utspillda ölen) eftersom Roskildestolarna inte direkt var i "ta-med-hem"-skick. Har ordnat bil och chaufför. Biljetterna ligger och väntar i biljett/presentkort/rabattkupong-lådan. Planerar nya blandband. Tvättar festivalkläder.

Men vi har inte köpt något tält än. Lämnade det gamla i leran i Roskilde. Och så måste vi visst köpa en nya kamera för min gick sönder. Det var visst lite fuktigt i Danmark.

Och sen ska vi visst packa också. Tänkte jag skulle göra det imorgon efter jobbet. Idag vore det dock bra om jag hann sy om ett par t-shirts, men det verkar mest som att jag ska sitta här. Jao. Funkar bra det med. Lyssnar på Bruce Springsteen. Solen skiner. Gytt.

Arbete

I drygt 9 timmar har vi burit saker. Flytthjälp åt S & T. Jag är trött. Hela jag värker. Den nya lägenheten är så fin. Jag bli lite avundsjuk, jag vill också ha en lummig innergård. Jag glädjer mig istället åt att jag igår organiserade om våra viktiga papper, aka vuxenpapper. Vårt nya system är så jävla genomtänkt. Fan vad bra jag är.

Godkänt?

Hoppas nu systern och den där vresiga gubben hon bor med tycker det är lättare att läsa lillasysters blogg nu?

Pust

Utgång igår. Efterfest hemma hos oss. Need I say more?

Idag är jag trött. Idag kollar vi "Landet för längesedan" och äter pizza. That's it.

nämen Dixie

Självklart spelade vi TP också. Fast det kanske goes without saying?

Dixie är tillbaka -igen!

Det var väl ett himlans flängande då. Igår kom jag hem från en vecka i vildmarken (aka Kolmården). Veckan tillbringades med mannen min (även om han åkte hem redan i söndags, det finns tydligen de som måste jobba ibland också), söstra mi med dude och kiddo och självklart fadern och diverse andra släktingar. Vi roade oss med kortspel, engelska deckare, bus med kiddo, besök på Arbetets Museum, bad (jodå, vi badade faktiskt en gång och det var bara lite fruktansvärt kallt), bärplockande, pannkakstårtätande och annat obligatoriskt semesterbeteende.

Tyvärr var ju inte vädret det bästa så det blev inte så mycket vildmarksliv som det brukar (dvs inga långpromenader) men mycket läsande och hängande och det är ju inte helt fel heller. De manliga machomännen (min och systerns dudes) lyckades även dra upp 4 gäddor ur vår lilla göl. De var mäkta stolta och självklart dånade jag och systern inför våra manliga män som med risk för eget liv skaffade fram mat på bordet.

Jag är dock lite ledsen att vi inte hann se någon speedway. Speciellt eftersom far min gick på en match igår kväll, precis när vi kommit hem, och inte bara fick se Vargarna köra oavgjort (jodå, man ska vara glad för det lilla) utan också vann en prinsesstårta med Vargarna-emblem! Ni förstår ju själva hur stort det är. Stackars papsen var nog lite ledsen att inte barn och barnbarn kan hjälpa honom äta upp den. Inbillar jag mig.

För övrigt lyssnar jag på sjukt bra musik just nu. Alldeles nyss var det Florence Valentin med "Judy can't fail"-låten "Pokerkväll i Vårby gård". Helt sjukt bra och väcker leriga Roskildeminnen. Nu är det nästan ännu bättre, Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Titch med "Hold Tight". Galet bra låt och självklart tänker jag på underbara Death Proof när jag lyssnar på den. Gaaah, den bilkrocken är fan det hårdaste någonsin!

...och by the way...

...så dricker min man banan- och chokladläsk as we speak. Jag smakade, det smakade som sådana där stänger med banan och... kola? Eller choklad? Så där kemiskt bananigt alltså. Riktigt äckligt.

Bad boy Rune

Idag på spårvagnen hem från jobbet satt jag bakom Bad boy Rune. Jag svär.




Han var iofs 10 år but still...

Nämen, lilla vännen...

Lyssnar på P3, där pratar man om Båstad och en ung kille ringer in för att varna för en äcklig maträtt som förekommer på vissa restauranger i staden. Han säger att om någon erbjuder dig denna rätt, en Bjäreburgare, ska du "fly och illa fäkta". Det skulle vara intressant att se.

Ännu en sak som hänt senaste veckorna är att jag blivit antagen till Lärarprogrammet. När jag hör sådana här saker undrar jag lite över mitt val. Bara lite. Jag räknar med att första hjärtattacken kommer andra året i yrket. Ska bli spännande.

Solen skiner...

...och jag har plockat fram solkrämen igen! Den som låg i väskan och skrattade åt mig när jag röjde runt och letade efter tjockare tröjor, raggsockar och annat somrigt under festivalen. Ha! Nu är det jag som skrattar!

Kalas

...och igår hade lilla luvan födelsedagskalas för allra första gången. Det är inte klokt vad liten hon är. Ett litet pluttigt år. Jag känner mig fortfarande skeptisk till om det verkligen är möjligt att vara så liten. Ett år då eller? Ja, jag säger då det...

Jag och korven min har tagit på oss den betungande rollen att bygga upp lill-luvans samling av barnprogramsklassiker. Tidigare har hon fått "Fem myror..."-boxen och igår fick hon "Ebba och Didrik". Dessutom hade jag, präktig som jag är, sytt ett par velourbyxor och en randig liten tröja till henne. Kanske lite skeva och knasiga, men det är ju tanken som räknas.

Söstra mi fyller år idag minsann (lilla luvan fyller egentligen inte förrän imorgon) och blev lite smygfirad igår också. Av oss fick hon bedårande rosa dessertskålar i glas som matchar hennes rosa cocktailglas och så fick hon "Glappet" som precis släppts på dvd.

Kanske ska erkänna att mannen och jag beställde ett ex av "Ebba och Didrik" och ett av "Glappet" även till oss själva samtidigt som vi shoppade presenter. De låg och väntade på oss när vi kom hem från Roskilde, inte helt fel! En rolig sak vi upptäckte när vi beställde dem är att det faktiskt är samma man som regisserat båda serierna och dessutom samma kvinna som skrivit manus till båda (här hade jag kunnat skriva namnen men det kräver att jag antingen går in i filmrummet och kollar på filmerna eller öppnar eller kollar upp det på näääätet men det känns ju som ett sådant jävla projekt). Lite roligt, tyckte jag.

En annan rolig sak jag inte tänkt på förut är att Ella i "Glappet" har samma efternamn som Ebbas och Didriks familj. Reng. Dessutom får man i ett avsnitt av "Ebba och Didrik" veta att Ebba lika gärna kunnat heta Ella eller Emma. Det var de tre namnen de valde mellan. Hmmm...

Lock'n'loll!

Någon dag under Roskilde fick mannen min reda på att japanska rockbandet Guitar Wolf skulle spela på Debaser i Stockholm veckan efter. Informationen spred sig som en löpeld och man såg hur vissa riktigt kippade efter andan och hade stora problem att smälta vad som nyss sagts. Det var trots allt 10 år sedan de senast spelade i Sverige och basisten gick och fick en hjärtattack och dog för något år sedan så chanserna att någonsin se dem spela har inte varit särskilt stora. Dessutom är de ju från Japan, och som ni kanske vet ligger det en bra bit från Sverige.

Hemkomna från Roskilde började så planer smidas för hur vi skulle kunna ta del av denna stora händelse. Det visade sig att det fanns biljetter kvar och att de bara kostade 160 kronor och när vi fick reda på det var det liksom omöjligt att inte åka. Vi raggade upp 3 personer med körkort och en bil och sedan bar det av. Vi hämtade upp vännen D när han slutade jobba runt halv fyra, körde direkt till Sthlm och efter en del irrande var vi framme 1,5 timme innan konserten började.

Det var helt magiskt. Vilka jävla rockers de är! Skinnjackor, skinnbyxor, bakåtkammat hår och ständigt med solglasögonen på. Jävlar i min videolåda vad de röjde. De drog upp publiken och byggde pyramider på scenen. Pyramider som sedan givetvis rasade och allt slutade i allmänt kaos. Det var grymt!

Cirka 20 minuter efter att konserten var över satt vi åter i bilen på väg till Göteborg. Halv sju på morgonen var vi hemma, och det var ju tur för D skulle ju jobba halv åtta. Pust...

Roskilde

Det finns en jävla massa att säga om Roskilde, men hela festivalen kan sammanfattas med orden "lera" och "grymt". Då menar jag "grymt" i positiv bemärkelse alltså. Leran var en pain men förutom torsdagen då det regnade non-stopp (inte godis alltså, utan vanligt regn fast oavbrutet) så var det inte så himla farligt. Mina fina röda gummistövlar räddade mitt liv, och jag har allvarliga funderingar på att låta förgylla dem. Det skulle vara fint.

Leran var ett jävla gissel, som sagt, just där vi bodde var den bara någon decimeter, men på andra ställen gick den nästan över stövelskaftet (på riktigt!) och när det dessutom regnade så jävligt på torsdagen blev det som ett hav av regnvatten som liksom flöt omkring på lervälling utan att kunna sjunka in. Jorden kunde inte suga upp mer vatten.

Men vill höll modet uppe och var tappra och efter regn kom baske mig sol! Efter helvetestorsdagen höll det upp. Det regnade kanske en halvtimme på lördagen men inget alls på fredagen och söndagen var riktigt solig! Det var alltså två riktigt soliga och fina dagar under hela ferstivalen. Söndagen då vi kom och sedan söndagen en vecka senare, sista festivaldagen. Fint resväder.

Gah... det finns så mycket att berätta, men samtidigt ingenting, för inga av de spexiga anekdoterna är det minsta intressanta för någon som inte var där, och alla dråpliga situationer är helt omöjliga att återge så här.

Det blir liksom inte samma sak när man försöker beskriva känslan av att vara med i ett gammalt tv-spel och korsa omöjliga hinder (lerhav) och krossa fiender (äckliga danskar som vägrar prata engelska fastän deras språk är obegripligt), man får inte riktigt känslan av hur enorm en Buggi-burger är även om man måttar upp och beskriver, interskämt är ju dömda från början och så här i efterhand är det också svårt att förstå att vi kunde ha så roligt åt den dumma norskan i campet bredvid. 18-åringen som ville berätta för mig som sitt hårda liv, alla sina spännande erfarenheter och som beklagade sig för att hon inte kom ihåg mer av Norges nationalsång än "Heja Norge"...

Vad jag däremot kan berätta är att jag hade väldigt roligt och att Roky Erickson var, precis som väntat, det bästa på hela festivalen. Förmodligen det bästa jag sett i mitt liv. Det var fan stort. Jag blev till och med lite tårögd där en stund. Fast det kommer jag självklart förneka om någon skulle konfrontera mig med denna information. Man har ju en hård image att upprätthålla.

Inte lika hård som Patte dock. Tur det, för mina fötter hade aldrig överlevt vad hans fick utstå.
Mohaha.

Dixie is back!

Dixie är back in business! Efter liten semester, Roskilde-tripp, spontan Sthlm-resa och familjehäng är Dixie nu tillbaka och lovar att redogöra för sina äventyr! Jag vet, det är nästan för bra för att vara sant!

It must be a sign, nu när jag satte mig vid datorn för att blogga lite för första gången på veckor satte jag samtidigt på radio och baske mig, är det inte "Shorty" med Wannadies som spelas? Vilken grej. Nu blev jag ännu mer pepp!