Vårsol och soffinköp

Idag var en riktigt fantastisk dag här i Göteborg. Inte alls den första vårdagen för året, men den underbaraste! I alla fall på Hisingen. Jag och vännen Henrik promenerade ut i skogen vid mitt hus och sen fortsatte vi rätt igenom skogen och hamnade långt, långt bort. Jag vet inte riktigt var vi var, men där fanns en golfbana och ett järnvägsspår. Och ett fint ensamt gult trähus mitt ute i ingenstans. Sen traskade vi hem. Det tog ungefär 2 timmar och hela tiden sken solen. Jag var till och emd tvungen att ta av mig jackan för solen stekte på ryggen. Underbart!

Sen åkte jag in till stan och mötte mannen där för att visa en grön soffgrupp i plysch (3 + 1) jag kollade in på Myrorna igår. Han godkände den och dessutom hade priset gått ner från 1250 till 950 sen igår så det var kalas. Jättefint skick var den i också, ovanligt för att vara en plyschsoffa.

Vi hann med att svänga förbi Synsam och välja ut 4 par bågar som jag lånade hem så nu sitter jag och försöker välja. Det är galet svårt och jag måste lämna tillbaka dem redan imorgon. Ska träffa söstra mi imorgon för lite rådgivning. Blir nog bra.

Nu ska vi titta på Gilmore Girls.

Jag vet inte...

Jag har faktiskt ingen aning om varför texten blev grå... Kanske för att jag skrev den i Word (eftersom bloggen mongade) och sen kopierade in den. Varför det nu skulle innebära att den blev grå kan man ju fråga sig... Går inte att ändra den till svart i alla fall så ni får leva med det. ha!

Underligheter

Nu har alla fyllt i den här listan så nu är det väl dags att jag gör det också. Svårt är det, för jag är ju som alla vet en högst normal individ som inte pysslar med så mycket underligheter, men nåväl...

1. Jag har en sjuklig besatthet av ordning och reda och får en enorm kick av att organisera saker, främst s.k. "viktiga papper". På grund av detta har jag under åren byggt upp ett ganska imponerande arkiv över mitt liv. Allt organiseras i pärmar med klara och tydliga register. Jag har kvar alla kontoutdrag min bank skickat till mig sen jag var en liten knodd i högstadiet. Som ni säkert förstår är det väldigt ofta jag får användning av dessa massiva arkiv.

Den dag jag hittade mannens högar med oorganiserade viktiga papper var som julafton och födelsedag på samma gång eftersom eftersom jag visste att det innebar många timmar för mig med pärmar, register, häftapparat, hålslag, markeringspennor och mappar!

(Min hobbyanalys av detta säger att jag helt enkelt tycker om att leka vuxen. Det är förmodligen också därför jag njuter av att betala räkningar, då får man lägga pannan i djupa veck och sucka så där vuxet och missnöjt)

2. Jag är besatt av kål i alla dess former och tycker på fullaste allvar att det inte finns något godare snacks att tugga på än rå kål (helst vit). Vill man festa till det lite kan man doppa den i ngn form av syrlig dipp alternativt sötsursås. På riktigt.

3. För att vara totalt omusikalisk har jag en onormalt hög musikproduktion. Jag komponerar egna visor varje dag, ofta finner jag dem själv så catchy att jag nynnar på samma trudelutt i månader. Två bra exempel på detta är hitsen "Jag är söt" och "Peppikaki". Extremt trallvänliga låtar. Visorna handlar oftast om saker som försiggår i mitt rafflande liv (exempelvis att mannen är söt när han borstar tänderna), man kan säga att jag lever i en musikal.

Bonus kuriosa; När jag var i 9-års åldern spontankomponerade jag och min kusin en låt en sen sommarkväll nere vid Kyrkgölen och jag minns fortfarande exakt hur texten gick: "Känner havet mot min kind, doften av svenska sjöar i mina lungor, om kvällen myggorna sticks, men jag är glad ändå, för det är ju trots allt sommar, och Carola är min idol". Lite bristande logik här och var, men ändå (eller kanske just därför?) ganska snarlik en schlagertext.

4. När jag var liten och såg en rullstolsburen person kunde jag ibland sucka av avund eftersom handikappade människor slapp gymnastiken i skolan. Sedan fick jag alltid dödsångest och trodde att jag som straff för min hemska tanke skulle råka ut för en olycka så jag var alltid tvungen att säga något i stil med "Vad enormt, fantastiskt, sjukt tacksam jag är att jag har min friska kropp" för att kompensera. Sedan fick jag givetvis ångest vid tanken på att den rullstolsburna skulle höra mig och tro att jag hånade henne. Jag var ett mycket neurotiskt barn.

5. När jag var 5-7 år var jag livrädd för att det skulle börja brinna hemma, eftersom jag i mitt sovrum hade en lampa som var gjord av ngn sorts flätad halm (sjukt snygg, förstås). Detta ledde till att jag varje kväll tänkte ut en plan för hur jag skulle ta mig ut ur rummet om det började brinna och vad jag skulle ta med mig. Vanligaste resultatet var; hoppa ner från loftsängen, slita åt mig ett par Min Häst, några gosedjur (oftast Lisa, Bettil, Isbjörn och Alfons), hoppa upp på skrivbordet och därifrån hoppa ut genom fönstret samtidigt som jag ryckte åt mig min PcPal. Tanken att helt enkelt lämna rummet genom dörren slog mig aldrig.

6. När jag var mellan 6-8 döpte jag, min syster och våra dåvarande styvsyskon en gammal flaska till "Den kletiga flaskfarfadern". Jag undrar fortfarande varför.

Bonus kuriosa: Jonna, jag och styvsyskonen hade också en väldigt underlig bild av hur fräcka kids betedde sig, vår tolkning (tror nog det var det faktum att storasyster börjat med engelskundervisning i skolan kombinerat med barnprogrammet "Barnens detektivbyrå" som var roten till den) bestod i att vi hasade omkring med broarna till våra Brio-järnvägar under fötterna (de var rullskridskor) och utropade "Oh my god" gång på gång.

Bubblare: Ibland när jag sträcker på mig tror jag själv för en kort sekund att jag får ett epileptiskt anfall och börjar leta efter magneten att aktivera vagusen med. Mitt jobb har sjukt fin inverkan på mig.

Egentligen ska jag här skriva upp 6 personer som ska fortsätta utmaningen, men det skiter jag i och hoppas helt enkelt att de som vill fyller i listan ändå.

leeeedig at last

Aaaah... En lång och överjävlig arbetsvecka är äntligen slut (egentligen igår, men vi hade personalmöte idag)! Nu är jag ledig till måndag kväll!

Är lite irriterad efter mötet, dock, eftersom mina kära arbetsköpare är så jävla giriga och vidriga. Nu har de kommit på att det ska vara varje assistansgrupps samordnares jobb att ringa in vikarier eftersom de tror att det minskar "måndags-sjukskrivningarna". De satt och sa rätt ut att de tror att folk ("ja, inte ni i er grupp förstås, men de andra") låtsas vara sjuka för att de är slappa, och det ska de minsann sätta stopp för! Urk, jag blir så äcklad av dem. Nu hoppas de minska sjukskrivningarna genom att spela på solidarieten mellan sina anställda. Äckligt.

Ska åka till affären med min symaskin imorgon eftersom den strejkar. Ska även försöka hinna med att kolla efter en soffa till filmrummet och spana på glasögonbågar. Gjorde äntligen en synundersökning förra veckan och min syn har inte förändrats nämnvärt de senaste 5 åren, däremot har min smak gjort det så det är verkligen dags för new brills.

Imorgon är det avskedskalas för Sabina som drar till Norge snart. Det lutar åt att vi åker dit tidigt och sen avviker för att spela biljard och dricka lite öl med Ida och Kim. Ska bli trevligt. Trevligt syskonpar det där.

Har för övrigt varit väldigt duktig denna månaden och inte slösat några pengar alls eftersom jag varit tokpank. Var ute på stan med Ida för ett par dar sen, men köpte inget förutom presenter till mannen som var sjuk (en bag-in-box dekoration med J.R. Ewing, en värmeljushållare med Bobbie Ewing och en kortlek med hela familjen Ewing piggade upp den stackarn). Är faktiskt väldigt stolt över mig själv. Idag var jag på stan med Elina en sväng och såg självklart mängder med fint eftersom jag är pank, men jag lyckades stå emot de flesta frestelserna och köpte bara en t-shirt, ett halsband och ett hårband. Duktig Frida.

Nu vill jag att mannen ska skynda sig hem så jag får krama honom. Och äta sushin han skulle köpa på vägen. Har blivit utmanad av söstra mi att skriva ner 6 underligheter med mig och det ska jag göra också, hinner/orkar bara inte riktigt just nu.

På återseende!

Häftiga tv-spelskillar

Igår var jag jättesugen på att skriva, men då strulade allting och det tog flera minuter att logga in så jag sket i det. Nu sitter jag på jobbet och borde egentligen inte skriva, men... Arbetsmoral har aldrig varit min starka sida, so what the heck...

Insåg att jag inte skrivit något om mannens spelning förra helgen. Den var iaf grym, även om 4 strängar, en kabel och ett axelband gick sönder (allt för samma guy). Riktigt roligt hade vi iaf. Dagen efter var det Alinge-häng, först med far och sen hos Elin. Var riktigt trevligt att träffa Elin och gänget igen, men vi var rätt sega och ganska opepp på att vara i Alinge över huvudtaget så vi åkte hem vid tolv eller så.

Annat roligt som hänt är att vi fått våra kläder från streetoutleten och de är jättefina. Mina skor känns lite stora dock, båda paren, men jag orkar inte engagera mig i att byta och dessutom är de använda nu så... Jackan och linnet är i alla fall perfekta och mannens skor verkar bra så också. Köpte ett par andra skor med fina döskallar och rosor på förra fredagen och äntligen min älskade kofta med svalorna, så nu är jag välklädd. Pank, men välklädd.

Gårdagen tillbringades hos söstra mi för våra fräcka karlar ockuperade vår lägenhet och skulle spela tv-spel hela natten. "Bäst du tar med hörlurar till Daniel så vi inte stör när du ska sova för vi ska minsann vara uppe och spela hela natten!". Eller hur... När jag kom hem vid 00-tiden låg båda grabbarna i fosterställning och nanade. De börjar bli gamla.

Igår var jag så där hurtig igen och var ute och skuttade i skogen och det var helt fantastiskt skönt. Det ösregnade, men det var inte alls kallt. Kändes nästan som sommarregn. Eller i alla fall sensommarregn. Glad blev jag i alla fall.

Nu ska jag låtsas jobba lite tror jag. Funderar på att gå på spelning ikväll, men jag ska jobba imorgon också så det känns tveksamt. Blir nog snarare Nintendo för mig ikväll.

Ha det fint

Nu brinner det i Köpenhamn...

Vad ska man säga om Köpenhamn egentligen? Det känns som att man borde vara där och inte sitta här som en annan... jag vet inte... gammal sosse? Samma gamla dubbelsidiga känslor som alltid vid sådana här händelser. Först och främst blir jag jävligt arg så klart, och känner mig matt när jag hör alla puckon uttala sig, men sen känner jag också en jävla glädje för det är faktiskt hur häftigt som helst att så många människor brinner så mycket för en sån här sak! Det är hur häftigt som helst att tusentals människor samlas för att kämpa för ett litet hus.

Jag förstår precis varför männen med makt inte kan låta huset vara. Det är skrämmande för den danska makteliten, det är skrämmande för hela Europas, hela västvärldens, maktelit att ett sånt här hus finns. En byggnad, en rörelse, en samling människor som inte kan kontrolleras. Människor som gjort något utan att fråga om lov, något som fungerar utan statlig inblandning, utan tillstånd och regler. Det är klart att de blir rädda, herregud, inser ni vilka vibbar det här kan ge? Folk skulle ju kunna få för sig att det finns ett annat sätt att leva, att man inte måste underordna sig och falla in i en färdig hjärndöd mall. Vojne, vojne.

Kanske är läge att tacka mina kära föräldrar för att de uppfostrade mig som de gjorde, så jag slapp bli en hjärndöd flytande fisk. Tackar.

Drink the revolutionary milk!

Idag är jag på lysande humör, dels för att solen lyser och det känns som att våren är på väg (imorgon snöar det säkert, men det skiter jag i), och dels för att mannen upptäckte en himla rolig sak när vi satt och åt frukost i morse.

Följande text är hämtad från Arlas mjölkpaket;
"Vill du förändra världen?
Börja då med att förändra din frukost.
Det krävs ju en hel del energi för att starta en revolution. Banbrytande idéer behöver utformas, medmänniskor ska övertygas och makten störtas. Då är det A och O med rätt frukost först."

Jag tyckte att Arla var på rätt spår med sin förra reklamkampanj "fildelning" eftersom den visade att det absolut inte finns någon som helst respekt för den fjantiga fildelningslagen. Det här är ju ännu bättre! "Makten ska störtas", Oh yes, Arla, det ska den!

No need to be a vegan anymore, snart släpper de korna loss också (det är ju vår!).