Vi har en kvinna här i grannskapet som skulle kunna beskrivas som... lite udda! Damen i fråga är rutn 60 år gammal och går, sommar som vinter vad jag förstått det hittills, iklädd en mintgrön vindtygsjacka modell formlös, med ett snöre käckt åtdraget i midjan. Under vintern bär hon fräna snow joggers (av vissa felaktigt kallade snow-joggings) och sådana där jeans som bara tanter över 55 får köpa och som får alla rumpor att anta en frän v-form (ungefär sådana som du ville betala mig för att ha på mig till ett SUF-möte i gymnasiet, söstra mi) samt en sportig toppluva. Idag hade hon poppat till sig lite och bar någon form av knälång variant på jeansen och luvan hade hon lämnat hemma. I övrigt var hon sig lik.
Det intressanta med denna donna är inte hennes klädstil, den är ju ändå ganska representativ för den lite lätt efterblivna grupp som hon kan tänkas representera. Det intressanta med henne är istället hennes fantastiska sociala förmåga (inte heller det unikt för gruppen, i och för sig). Jag har åkt på samma buss som denna paranta dam ett antal gånger det senaste året och varje gång har hon varit inblandad i någon form av intermezzo. Det kan vara allt från harmlösa tvångsinteraktioner med oskyldiga medresenärer till något så dramatiskt som hetsiga diskussioner med förskolelärare som låter 5-åringar sitta ner (huvaligen, ungarna borde lära sig att hålla balansen eller så kunde de väl stannat hemma? Ingen ordning på någonting).
Idag äntrade hon så återigen scenen när jag stod och väntade på bussen. Hon släntrade in i kuren (det regnade så det var så där trångt och mysigt i busskuren) och tittade sig omkring innan hon valde ut sitt första offer. Till slut föll lotten på en blond tonårstjej i IFK-tröja som fick frågan "jobbar du här i närheten?". "eeeh, nej" svarade bruden förvirrat. Den retarderade fortsatte då med sin ettriga, nasala stämma att ställa totalt irrelevanta frågor om livet varpå bruden svarade enstavigt och lite nervöst.
Efter ett tag inser tanten att här blir minsann inga barn gjorda så hon spanar runt efter nästa offer. En äldre man tittar sig nervöst omkring och försöker tat undkomma, men det är försent. bestämt stegar hon fram till honom och fäller den mest underbart desperata isbrytaren någonsin "Var du på Liseberg igår?". Behöver jag säga att mannens svar var något förvirrat? Vid det här laget smiter jag ut ur busskuren för att ringa/komma undan och missar fortsättningen på samtalet. När vi gått på bussen hamnar jag dock bakom damen och hennes nya bundsförvant och hör henne fråga om det "blir bra att vi sätter oss här?" varpå mannen mumlar "joo, jaa...". jag fnissade och smet bak i bussen.
Summa sumarum; i mitt kvarter bor en lustig men lite otäck tant. det är roligt när hon terroriserar andra, men kommer hon i närheten av mig börjar jag hyperventilera.
Nu; Bert!
tisdag 26 juni 2007
måndag 25 juni 2007
lördag 23 juni 2007
Surprise!
När vi kom hem idag satt en lapp nere vid porten om att på måndag påbörjas renovering av badrummen. Första lägenheten blir nummer 12. Nummer 12 = mitt hem. Klockan 7 på måndag morgon kommer en hantverkare som heter Kristoffer hit och ska göra något med vårt badrum och vi har ingen som helst aning om vad. Hade någon kommit på tanken att fråga mig hade jag kunnat ge en listan på cirka 300 saker som behöver åtgärdas betydligt mer än badrummet, men varför fråga mig? Jag bor ju bara här.
Har också en liten fundering på om det inte är brukligt att ge sina hyresgäster någon form av information innan man börjar renovera. Mer än "7.00 på måndag kommer hantverkarna". Frågor jag skulle uppskatta svar på är till exempel vad som ska repapreras, hur lång tid det kommer att ta, om vi kommer kunna använda vårt badrum och liknande. Sen kunde man ju också tyckt att hyresvärden kunde nämnt själva renoveringen lite hastigt när hon ändå pratade med min karl förra veckan. Men nej, jag är nog bara gnällig.
Nu kom mannen hem med min sorbet. Yeeeeay, go, go, go mannen!
Har också en liten fundering på om det inte är brukligt att ge sina hyresgäster någon form av information innan man börjar renovera. Mer än "7.00 på måndag kommer hantverkarna". Frågor jag skulle uppskatta svar på är till exempel vad som ska repapreras, hur lång tid det kommer att ta, om vi kommer kunna använda vårt badrum och liknande. Sen kunde man ju också tyckt att hyresvärden kunde nämnt själva renoveringen lite hastigt när hon ändå pratade med min karl förra veckan. Men nej, jag är nog bara gnällig.
Nu kom mannen hem med min sorbet. Yeeeeay, go, go, go mannen!
Midsommar
...kom precis hem efter ett traditionsenligt midsommarfirande ute på landet. Alla ingredienser fanns där; vännerna, de röda torpen, sjön, maten (givetvis; sill, potatis, gräddfil m. gräslök, ägghalvor m. sillbitar &gräddfil/majonnäs & dill o massa grillade döda djur), jordgubbarna, grädden, snapsarna och ölen. Framför allt snapsarna. My god. En del av what was once known as my soul ligger kvar och flämtar på verandan och undrar vad fan som hände.
Ska försöka få tummen ur och för en gångs skull lägga upp lite bilder. Jo, faktiskt.
Ska försöka få tummen ur och för en gångs skull lägga upp lite bilder. Jo, faktiskt.
måndag 18 juni 2007
Tjyverier
Men nu blir det inga mer cykelturer för nu är min cykel stulen. Jag hade ju hunnit använda den säkert 5-6 gånger, så det var ju ändå dags att byta ut den. Eller så var det inte det, och kanske är jag tokarg. Och lite ledsen, för jag skulle ju bli så hälsosam och cykla till affären och cykla till stan och cykla till stranden och cykla till skolan i höst. Fast det sistnämnda kan jag nog ändå, för snälla pappa ska lämna in min gamla cykel så den blir uppiffad, och snälla mamma ska köra hem den till mig när den är klar. Om några veckor. Till dess morrar Dixie argt åt alla håll och kanter. Nedrans cykeltjuvar!
torsdag 14 juni 2007
Hurtig Dixie
Kom precis in från en 50 minuter lång cykeltur. Mannen och jag var och pumpade min cykel på Preem idag (eller rättare sagt, en främmande man pumpade min cykel vid Preem idag, för varken jag eller mannen förstod hur man skulle bära sig åt) så jag var väldigt sugen på att "känna på däcken". Jag har ingen aning om hur långt jag cyklade, men jag kan säga att det kändes i benen efter ett tag. Jag har inte cyklat på flera år, förutom ett par rundor till affären förra sommaren, så mina muskler var helt ovana vid den rörelsen. Mysigt var det i alla fall. Jag kom ut på landet, till hästar, myggor och golfbanor. Perfekt cykelväder är det nu också!
Gårdagen blev riktigt trevlig. Speciellt att träffa söstra mi, luvan, fadern och modern. och självklart vännen C som jag saknat. Träffade hans son också och det var en mycket märklig känsla. Jag och C umgicks väldigt flitigt för några år sedan, när sonen var typ 5. Nu var han helt plötsligt enorm och hade gått ut ettan. Helt sjukt. Man tror ju att folk har vett att stanna upp sina liv när man är borta, men icke...
Mannen min är fortfarande dålig. På gott humör dock, han ligger i filmrummet och sjunger Per Gessle-låtar med egenkomponerad text. Lovely! Min man är baske mig det bästa som finns.
Kanske inte ska diskutera mannens hälsa så ingående här, men jag kan i alla fall meddela att han nu fått stränga order av doktorn att inte äta något gott. Han måste hålla sig undan från kaffe, alkohol, fet mat, choklad och glass (kan du tänka dig, söstra mi?) och bör äta mycket morötter, kål, ärtor och broccoli. Sedan jag träffade mannen har jag vetat att just de fyra sakerna är hans hatmat. Han ska dessutom gärna äta kidneybönor, vilket råkar vara den enda bönan han inte tycker om. Roligt.
Imorgon ska jag jobba. Det känns inte som att det kommer bli en hit alls. Nu; Nip/Tuck. det känns som en klockren sommarplåga!
Gårdagen blev riktigt trevlig. Speciellt att träffa söstra mi, luvan, fadern och modern. och självklart vännen C som jag saknat. Träffade hans son också och det var en mycket märklig känsla. Jag och C umgicks väldigt flitigt för några år sedan, när sonen var typ 5. Nu var han helt plötsligt enorm och hade gått ut ettan. Helt sjukt. Man tror ju att folk har vett att stanna upp sina liv när man är borta, men icke...
Mannen min är fortfarande dålig. På gott humör dock, han ligger i filmrummet och sjunger Per Gessle-låtar med egenkomponerad text. Lovely! Min man är baske mig det bästa som finns.
Kanske inte ska diskutera mannens hälsa så ingående här, men jag kan i alla fall meddela att han nu fått stränga order av doktorn att inte äta något gott. Han måste hålla sig undan från kaffe, alkohol, fet mat, choklad och glass (kan du tänka dig, söstra mi?) och bör äta mycket morötter, kål, ärtor och broccoli. Sedan jag träffade mannen har jag vetat att just de fyra sakerna är hans hatmat. Han ska dessutom gärna äta kidneybönor, vilket råkar vara den enda bönan han inte tycker om. Roligt.
Imorgon ska jag jobba. Det känns inte som att det kommer bli en hit alls. Nu; Nip/Tuck. det känns som en klockren sommarplåga!
tisdag 12 juni 2007
Kära släkten
Imorgon ska jag bege mig till hemstaden med min syster och lilla luvan. Mormor fyller 75 år så det vankas ansträngda leenden och torra småkakor. Lovely! Jaja, blir i alla fall trevligt att träffa mor, syster o luvan. Systern och jag har dessutom lite planer på att ta ett tidigare tåg till hemstaden så vi hinner träffa vår far innan kalasandet drar igång. Ska även passa på att träffa en gammal kompis som jag träffar alltför sällan när jag är hemma. Det blir ofta så när man åker hem (även om jag inte alls har långt till hemstaden så blir besöken alldeles för få och utspridda), man försöker trycka in så mycket som möjligt. Men det blir nog fint.
Mindre fint är att min stackars man haft jätteont i magen sedan i lördags natt. Först trodde jag det var något han ätit, vi grillade ju faktiskt kyckling, men ingen av oss andra har mått dåligt och dessutom borde det väl gått över nu i sådana fall? Idag var han hemma från jobbet och jag har bestämt att om det inte blir bättre ikväll ska jag släpa iväg honom till vår vårdcentral imorgon bitti. De har öppen läkarmottagning mellan 8-11 och jag har fått insiderinformation från en sköterska som säger att det i stort sett aldrig är några längre väntetider om man är där tidigt. Nu vet jag ju att personer som jobbar inom vården samt med någon form av hantverk har en helt annan tidsuppfattning än oss vanliga dödliga, but still...
Ikväll var jag väldigt nära att ge mig ut i vimlet (kanske inte så mkt vimmel på en tisdagskväll, men ni fattar) men jag orkar verkligen inte. Typiskt, för jag har varit sugen på en utekväll i en vecka, minst. Vännerna H och A kom hit lite spontant idag med stora jätteschäfern Feylon (han vill inte vara anonym) och försökte få oss med ut. Men den gubben gick inte! Istället fick de beundra de fina stora, stora bilderna på Bob och Debbie som vi äntligen fått upp i vardagsrummet, efter att kära M så fint ramade dem för oss. Nu; Entourage!
Mindre fint är att min stackars man haft jätteont i magen sedan i lördags natt. Först trodde jag det var något han ätit, vi grillade ju faktiskt kyckling, men ingen av oss andra har mått dåligt och dessutom borde det väl gått över nu i sådana fall? Idag var han hemma från jobbet och jag har bestämt att om det inte blir bättre ikväll ska jag släpa iväg honom till vår vårdcentral imorgon bitti. De har öppen läkarmottagning mellan 8-11 och jag har fått insiderinformation från en sköterska som säger att det i stort sett aldrig är några längre väntetider om man är där tidigt. Nu vet jag ju att personer som jobbar inom vården samt med någon form av hantverk har en helt annan tidsuppfattning än oss vanliga dödliga, but still...
Ikväll var jag väldigt nära att ge mig ut i vimlet (kanske inte så mkt vimmel på en tisdagskväll, men ni fattar) men jag orkar verkligen inte. Typiskt, för jag har varit sugen på en utekväll i en vecka, minst. Vännerna H och A kom hit lite spontant idag med stora jätteschäfern Feylon (han vill inte vara anonym) och försökte få oss med ut. Men den gubben gick inte! Istället fick de beundra de fina stora, stora bilderna på Bob och Debbie som vi äntligen fått upp i vardagsrummet, efter att kära M så fint ramade dem för oss. Nu; Entourage!
Moulin Rouge
Alltså... alla, verkligen alla, pratade om den här filmen när den kom. Alla älskade den. Den var sååå vacker, sååå underbar. Jag vägrade se den. Den kändes inget vidare, och det störde mig att alla älskade den så okritiskt och tyckte det var så fruktansvärt att jag inte sett den. Trotsig? Oh yeas.
Mannen min såg den givetvis när den kom, och tyckte så mycket om den att han köpte den. Han har tjatat på mig länge att jag ska se den och idag, när han är sjuk och ynklig, lät jag mig övertalas. Sure, det var väl lite fint ibland, och sure, Ewan ser väl alltid trevlig ut, men... nej... Den var verkligen inget speciellt alls. Ganska tråkig. Jag somnade till och med en kort stund (det gör jag iofs ofta, det behöver inte berott på filmen).
Jag förstår inte alls tjusningen med den. Nope. Klart överskattad. Tacka vet jag "Girl's just wanna have fun" som mannen gav mig för några veckor sedan. Now that's a good movie!
Mannen min såg den givetvis när den kom, och tyckte så mycket om den att han köpte den. Han har tjatat på mig länge att jag ska se den och idag, när han är sjuk och ynklig, lät jag mig övertalas. Sure, det var väl lite fint ibland, och sure, Ewan ser väl alltid trevlig ut, men... nej... Den var verkligen inget speciellt alls. Ganska tråkig. Jag somnade till och med en kort stund (det gör jag iofs ofta, det behöver inte berott på filmen).
Jag förstår inte alls tjusningen med den. Nope. Klart överskattad. Tacka vet jag "Girl's just wanna have fun" som mannen gav mig för några veckor sedan. Now that's a good movie!
måndag 11 juni 2007
Gah!
Hörde precis en cover på "Forever Young"! Var så chockad så jag missade vem som låg bakom, vem som bar skulden. Hur fan kan man tro att någon annan än Alphaville kan göra den låten rättvisa? Piiiinsamt!
Baaadaaa & grilla
I lördags blev det frukostdejt med ES och sen grillning med mannen, söstra mi och hennes dude på kvällen. Himla trevligt var det, även om vi blev lite förödmjukade av J & D:s grannar som till slut erbjöd oss att låna deras grill för vår egen engångsgrill var inte så jävla effektiv (pfft, engångsgrill, vilka roooookies vi är!).
Det är underbart med sådana där riktiga grill-män, sådana som sätter halva sin manlighet på bemästrandet av grillen. Den ena bar till och med en sån där australiensisk hatt med korkar som hänger i snören runtomkring. Eeeh... Två par var de som grillade, och självklart behövdes två grillar... Eh? Männen var först ut med grillarna, sen kom kvinnfolket (fast jag kan tänka mig att de går under benämningen "regeringen") med varsin korg med tillbehören. Så fint, så fint.
Det blev i alla fall himla bra till slut, när vi väl fått låna the masters grill, och våra kyckling- och grönisspett blev finfina. Lilla luvan hade barnvakt (hon var kidnappat av sin mormor) så för en gångs skull kunde paranteserna sova ut på morgonen... Jag tror de var tacksamma för det igår morse.
Igår vaknade vi i alla fall och var inte alls bakfulla vilket självklart behövde firas. Sagt och gjort, vi hoppade på bussen till mannens paps (som av en händelse var även hans syster med sambo där, de är väldigt populära i värmen) som bor precis vid en liten sjö som redan, i början av juni, var cirka 26 grader varm. Där blev det badande, grillande och studsmattehoppande med mannens familj. En perfekt söndag!
Det är underbart med sådana där riktiga grill-män, sådana som sätter halva sin manlighet på bemästrandet av grillen. Den ena bar till och med en sån där australiensisk hatt med korkar som hänger i snören runtomkring. Eeeh... Två par var de som grillade, och självklart behövdes två grillar... Eh? Männen var först ut med grillarna, sen kom kvinnfolket (fast jag kan tänka mig att de går under benämningen "regeringen") med varsin korg med tillbehören. Så fint, så fint.
Det blev i alla fall himla bra till slut, när vi väl fått låna the masters grill, och våra kyckling- och grönisspett blev finfina. Lilla luvan hade barnvakt (hon var kidnappat av sin mormor) så för en gångs skull kunde paranteserna sova ut på morgonen... Jag tror de var tacksamma för det igår morse.
Igår vaknade vi i alla fall och var inte alls bakfulla vilket självklart behövde firas. Sagt och gjort, vi hoppade på bussen till mannens paps (som av en händelse var även hans syster med sambo där, de är väldigt populära i värmen) som bor precis vid en liten sjö som redan, i början av juni, var cirka 26 grader varm. Där blev det badande, grillande och studsmattehoppande med mannens familj. En perfekt söndag!
Jag är 26.3 år gammal
I alla fall enligt vuxenpoang.com... Jag är lite grinig för det var väldigt märkliga alternativ ibland, undrar om man får överklaga? I vilket fall trodde jag jag skulle bli ännu äldre. Jag fick bara ihop 14.4 vuxenpoäng. Enligt mina egna privata beräkningar har jag ungefär 3000.
fredag 8 juni 2007
Fast lite sorgesamt
är det ju att Povel Ramel dött. Inte för att jag är så himla förtjust i hans tokroligheter, men han kändes som en hyvens typ. Sorgesamt är det. Och mannen min blev himla ledsen. Han är så känslig, det lilla livet. Jag tycker det är fint. Att bli ledsen för att en gammal man som man aldrig träffat dör. Det är fint.
Så var det avklarat
Igår berättade jag för miss K och hennes mor att jag ska sluta till hösten. De såg ganska matta ut, men efter att ha diskuterat saken en stund kändes det som att de förstod. Eller, mamman förstod. Miss K förstår inte mycket. Fruktansvärt skönt är det att det är gjort i alla fall. Nu känns det som att det bara är bra saker framför mig. Allt kommer vara lovely!
Idag: fika med före detta favoritkollegan, numera "bara" vännen, ES, sedan mys med mannen hela kvällen för baske mig nu var det länge sedan vi hade en hel kväll bara för oss. Imorgon; grilla med mannen, systern och svååågern (jag älskar det ordet, det för sådan 40-talistig ångest med sig).
Framåt: Festivaler, sommarstugemys, häng med vänner, sommarkvällar, semester och i hösten börjar skolan (pirr, pirr)!
Idag: fika med före detta favoritkollegan, numera "bara" vännen, ES, sedan mys med mannen hela kvällen för baske mig nu var det länge sedan vi hade en hel kväll bara för oss. Imorgon; grilla med mannen, systern och svååågern (jag älskar det ordet, det för sådan 40-talistig ångest med sig).
Framåt: Festivaler, sommarstugemys, häng med vänner, sommarkvällar, semester och i hösten börjar skolan (pirr, pirr)!
The story of the munkis
Aaaahhh... Ni vet hur det känns när man har letat efter något jättelänge och sedan till slut hittar det? Total extatisk lycka blandat med lite besvikelse över att jakten nu är slut? Så känner jag idag. Besvikelse-delen är dock turligt nog väldigt liten. Mest är jag bara himla nöjd.
Så här är det; För säkert 3-4 år sedan spontanbeställde jag en gråmelerad munkis från H&M, mest för att jag ville köpa något. Jag hade inga höga förävntningar utan misstänkte att den skulle vara så där tunn och strääääv som billiga munkisar ofta är. När den väl kom blev jag förälskad! Den var mjuk och mumsig, precis lagom lång och det skönaste och softaste plagget jag någonsin ägt. Jag använde den varje dag. I säkert 2-3 år. Sedan hände något fruktansvärt.
Förra sommaren, innan mannen flyttade in i mitt palats, hade jag tillbringat natten hos densamma. Kvällen innan hade varit betydligt svalare än denna förmiddag vilket innebar att jag släpade på min lovely munkis OCH jeansjackan. På väg till jobbet fick jag glädjen att dela spårvagn med, på en höft, 3000 svettiga turister. Jackan och munkisen lade jag bredvid mig, liksom mellan sätet och fönstret på vagnen.
När jag sedan skulle av tog det en halv evighet att förklara för den feta boråsaren (jag har inga belägg för att hon var boråsare förutom att hon var fet och bar cykelbyxor. Med andra ord; hon var helt klart boråsare) som blockerade min väg att hon skulle flytta på sitt feta arsle så jag kunde komma av. När hon till slut hajade och började röra sig i ultrarapid hade det tagit så lång tid att dörrarna börjat stängas igen och jag fick slänga mig mot dem för att komma av.
Alla som känner mig vet att jag alltid har panik för att glömma/tappa saker. Denna rädsla manifesteras genom att jag rotar igenom väskor och fickor varje gång jag rest på mig, går av ett fordon, byter sittställning, rör mig hetsigt eller bara inte kollat på några minuter. Jag har aldrig glömt något, men självklart följdes mitt rugbytacklande för att försöka komma av vagnen av en inspektionsrunda i väska och fickor. Jag var inte lite nöjd när jag insåg att jag inte bara fått med mig alla prytlar, jag hade dessutom jeansjackan i handen!
Det tog faktiskt en bra stund innan min solbrända hjärna kom på att jag visste hade haft munkisen med också... Även fast jag tvingade mannen att ringa, inte bara en gång utan minst 2-3, till hittegodsavdelningen så återsåg jag aldrig munkisen (självklart ringde jag mannen och beordrade att han skulle ringa, jag hade veeerkligen ingen lust att prata med Västtrafik-rettos).
Sedan den dagen har inget varit sig likt. Jag har sörjt. Verkligen sörjt. Och letat efter en ersättare, men icke! Munkisdjungeln är snårig, och även fast jag tidigt breddat sökandet till att gälla i stort sett alla grå eller svarta nyanser, har kampen varit lönnlös. Antingen har de varit korta och breda, eller tunna och strääääva, eller så har de haft fula "jag är tokslarvigt sydd"-sömmar, eller fula märken och mönster. Eller så har de kostat multum.
För någon vecka sedan hittade jag så en urtjusig munkis på hotterthanhell och bestämde mig för att chansa även fast jag visste det var minst sagt risky business att beställa en munkis utan att kunna känna på materialet och prooova. Den hade så fina tärningsformade körsbär på bröstet, vem skulle kunna motstå? Glädjen blev dock kortvarig för när den kom fram upptäcktes följande 1) munkisen hade fejkslarviga sömmar! En av de största dödssynderna there is! 2) Dragkedjan delade på sig längst ner redan första gången jag provade den och 3) trots att jag beställt en medium så var den för liten (hur är det möjligt att ett tyskt plagg är litet i storleken när alla tyskar är överviktiga?)!
I ALLA FALL; puh, det börjar bli långt det här... I onsdags var jag på H&M med mannen, T & Y och köpte en liten grön, söt kjol och när jag var där hittade jag den så finally! Den perfekta munkisen. Den var svart, helt utan märken, mönster eller andra irriterande detaljer, den mjukaste, mjukaste munkisen jag någonsin stött på och den kostade bara 199 pix!
Jag gick genast hem och letade efter något annat att byta cherry-munkisen mot (oooh, hittade mycket fint man kunde få för de pengarna istället för att bara ta tillbaka dem) och idag efter jobbet smet jag förbi H&M och köpte min älskade munkis. Den sitter som en fucking smäck och jag är så kär, så kär. Dessutom är den fin, fin till nya gröna kjolen och den nya blusen jag ska byta cherryn till kommer vara kalas till en svart kjol som jag precis sytt klart. Igår fick jag även en röd, hothot, väska som jag köpt på tradera för 159 pix (inkl. frakt) så nu är jag ny och fräääääsch.
Det jag ville få sagt var att det är inte det lättaste att hitta rätt munkis, men nu har baske mig gjort det! Roskilde är räddat! Och jag tycker att det känns som att jag sparat pengar...
Så här är det; För säkert 3-4 år sedan spontanbeställde jag en gråmelerad munkis från H&M, mest för att jag ville köpa något. Jag hade inga höga förävntningar utan misstänkte att den skulle vara så där tunn och strääääv som billiga munkisar ofta är. När den väl kom blev jag förälskad! Den var mjuk och mumsig, precis lagom lång och det skönaste och softaste plagget jag någonsin ägt. Jag använde den varje dag. I säkert 2-3 år. Sedan hände något fruktansvärt.
Förra sommaren, innan mannen flyttade in i mitt palats, hade jag tillbringat natten hos densamma. Kvällen innan hade varit betydligt svalare än denna förmiddag vilket innebar att jag släpade på min lovely munkis OCH jeansjackan. På väg till jobbet fick jag glädjen att dela spårvagn med, på en höft, 3000 svettiga turister. Jackan och munkisen lade jag bredvid mig, liksom mellan sätet och fönstret på vagnen.
När jag sedan skulle av tog det en halv evighet att förklara för den feta boråsaren (jag har inga belägg för att hon var boråsare förutom att hon var fet och bar cykelbyxor. Med andra ord; hon var helt klart boråsare) som blockerade min väg att hon skulle flytta på sitt feta arsle så jag kunde komma av. När hon till slut hajade och började röra sig i ultrarapid hade det tagit så lång tid att dörrarna börjat stängas igen och jag fick slänga mig mot dem för att komma av.
Alla som känner mig vet att jag alltid har panik för att glömma/tappa saker. Denna rädsla manifesteras genom att jag rotar igenom väskor och fickor varje gång jag rest på mig, går av ett fordon, byter sittställning, rör mig hetsigt eller bara inte kollat på några minuter. Jag har aldrig glömt något, men självklart följdes mitt rugbytacklande för att försöka komma av vagnen av en inspektionsrunda i väska och fickor. Jag var inte lite nöjd när jag insåg att jag inte bara fått med mig alla prytlar, jag hade dessutom jeansjackan i handen!
Det tog faktiskt en bra stund innan min solbrända hjärna kom på att jag visste hade haft munkisen med också... Även fast jag tvingade mannen att ringa, inte bara en gång utan minst 2-3, till hittegodsavdelningen så återsåg jag aldrig munkisen (självklart ringde jag mannen och beordrade att han skulle ringa, jag hade veeerkligen ingen lust att prata med Västtrafik-rettos).
Sedan den dagen har inget varit sig likt. Jag har sörjt. Verkligen sörjt. Och letat efter en ersättare, men icke! Munkisdjungeln är snårig, och även fast jag tidigt breddat sökandet till att gälla i stort sett alla grå eller svarta nyanser, har kampen varit lönnlös. Antingen har de varit korta och breda, eller tunna och strääääva, eller så har de haft fula "jag är tokslarvigt sydd"-sömmar, eller fula märken och mönster. Eller så har de kostat multum.
För någon vecka sedan hittade jag så en urtjusig munkis på hotterthanhell och bestämde mig för att chansa även fast jag visste det var minst sagt risky business att beställa en munkis utan att kunna känna på materialet och prooova. Den hade så fina tärningsformade körsbär på bröstet, vem skulle kunna motstå? Glädjen blev dock kortvarig för när den kom fram upptäcktes följande 1) munkisen hade fejkslarviga sömmar! En av de största dödssynderna there is! 2) Dragkedjan delade på sig längst ner redan första gången jag provade den och 3) trots att jag beställt en medium så var den för liten (hur är det möjligt att ett tyskt plagg är litet i storleken när alla tyskar är överviktiga?)!
I ALLA FALL; puh, det börjar bli långt det här... I onsdags var jag på H&M med mannen, T & Y och köpte en liten grön, söt kjol och när jag var där hittade jag den så finally! Den perfekta munkisen. Den var svart, helt utan märken, mönster eller andra irriterande detaljer, den mjukaste, mjukaste munkisen jag någonsin stött på och den kostade bara 199 pix!
Jag gick genast hem och letade efter något annat att byta cherry-munkisen mot (oooh, hittade mycket fint man kunde få för de pengarna istället för att bara ta tillbaka dem) och idag efter jobbet smet jag förbi H&M och köpte min älskade munkis. Den sitter som en fucking smäck och jag är så kär, så kär. Dessutom är den fin, fin till nya gröna kjolen och den nya blusen jag ska byta cherryn till kommer vara kalas till en svart kjol som jag precis sytt klart. Igår fick jag även en röd, hothot, väska som jag köpt på tradera för 159 pix (inkl. frakt) så nu är jag ny och fräääääsch.
Det jag ville få sagt var att det är inte det lättaste att hitta rätt munkis, men nu har baske mig gjort det! Roskilde är räddat! Och jag tycker att det känns som att jag sparat pengar...
torsdag 7 juni 2007
Godkänd!
Yup, nu har jag bestämt mig. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om Emma Gray som person, men nu har jag ääääntligen efter många år bestämt mig för vad jag tycker om hennes filmsmak. Hon är godkänd. Oh yeas. Orsaken till detta beslut, och till detta betyg, är att jag precis snubblade på hennes recension av "Death Proof" och det är den enda positiva recension jag läst av denna mästerliga film hittills. Grattis Emma, jag förstår att ditt liv precis tog en positiv vändning. Dixies godkännande går inte av för hackor.
Vill ni läsa Emmas recension, som jag i alla fall mestadels håller med om, kan ni göra det här.
Vill ni läsa Emmas recension, som jag i alla fall mestadels håller med om, kan ni göra det här.
Smälter
Här sitter jag och smälter bort... Har varit ute och promenerat/joggat en sväng igen och det var om möjligt ännu varmare idag. My god. Känner mig ordentligt duktig (och självklart är det för att få beröm jag skriver det här).
Svarta flaggans dag
döpte vi en "anti-nationaldagsfirande"-kampanj som vi genomförde för några år sedan till. Kom att tänka på det igår, ganska givet, och insåg att jag saknar den tiden lite grann. När det var så självklart att man skulle GÖRA någonting åt allt man tyckte illa om.
Inte för att jag inte fortfarande håller med om det, men jag har lite svårare att hålla den linjen nu. Jag vet inte riktigt varför, kanske har jag för mycket annat för mig, eller så tröttnade jag på att aldrig riktigt bara kunna vara. Jag vet inte vad det beror på och jag skulle absolut inte vilja gå tillbaka till det livet. Jag är väldigt nöjd med balansen mellan politiskt och icke-politiskt som råder i mitt liv nu... men lite vemodigt är det ibland.
Eller så saknar jag bara "diskussionskvällarna" med massor av mat och folköl. Så kan det också vara. Därom tvistar de lärda...
Inte för att jag inte fortfarande håller med om det, men jag har lite svårare att hålla den linjen nu. Jag vet inte riktigt varför, kanske har jag för mycket annat för mig, eller så tröttnade jag på att aldrig riktigt bara kunna vara. Jag vet inte vad det beror på och jag skulle absolut inte vilja gå tillbaka till det livet. Jag är väldigt nöjd med balansen mellan politiskt och icke-politiskt som råder i mitt liv nu... men lite vemodigt är det ibland.
Eller så saknar jag bara "diskussionskvällarna" med massor av mat och folköl. Så kan det också vara. Därom tvistar de lärda...
Death proof
Igår firade jag, mannen och vännerna T & Y det underbara sommarvädret med att sätta oss i en sval, skön biosalong ett par timmar mitt på dagen. Nästintill kriminellt kanske, enligt vissa, men jag tyckte det var riktigt skönt med lite svalka. Även om jag älskar att det äntligen är sommar och sol och grejer.
Filmen vi såg var Tarantinos nya, "Death Proof", som sågats av kritiker hemma i USA och även här i Sverige. Uppenbarligen fattade de ingenting, för den var helt grym. Inte alls vad jag väntade mig, men väldigt, väldigt bra.
Egentligen vill jag inte berätta för mycket om filmen, utan istället uppmana er alla att själva gå och se den. Den är helt klart värd att se på bio, inte bara ladda ner. Ujujuj, vilken häftig film alltså. Häftiga brudar, häftiga bilar, häftiga bilscener och jävlar vilken slutscen! Det här får ni inte missa!
Filmen vi såg var Tarantinos nya, "Death Proof", som sågats av kritiker hemma i USA och även här i Sverige. Uppenbarligen fattade de ingenting, för den var helt grym. Inte alls vad jag väntade mig, men väldigt, väldigt bra.
Egentligen vill jag inte berätta för mycket om filmen, utan istället uppmana er alla att själva gå och se den. Den är helt klart värd att se på bio, inte bara ladda ner. Ujujuj, vilken häftig film alltså. Häftiga brudar, häftiga bilar, häftiga bilscener och jävlar vilken slutscen! Det här får ni inte missa!
Klirr i kassan
Skatteåterbäringen kom idag! Jag är lite besviken att den inte levererades av en tjock munk, stor björn eller liten söt räv, but still! Nästan 4000 kronor rikare än jag var igår är jag i vilket fall, det är inte fy skam. Pengarna åker direkt in på Roskilde-kontot (nu har jag ju inget specifikt Roskilde-konto, men ni fattar...).
tisdag 5 juni 2007
Ujujuj
Nu har jag varit ute och traskat/lunkat i skogen. Damn, it's hot out there! Jag är toksvettig, känns som att jag sprungit ett marathon. Vilket knep alltså... Traska runt lite på måfå i skogen när det är riktigt varmt ute, då blir du så svettig att alla du går förbi på hemvägen tror att du sprungit en mil minst. Bara för att jag ser sliten ut har jag också rätt att belöna mig med lite bloggande istället för städande. Jodå.
Gahgahgah
Idag ska Dixie börja nästan 4 timmar tidigare för att åka på sommarkalas med sitt kära jobb. Det ska bli underbart, jag kommer att njuta varje sekund. Nu när favoritkollegan har slutat är det bara en person på jobbet som jag över huvudtaget står ut med längre stunder. Resten är kräks. This is gonna be lovely.
Igår hade jag dock en lovely dag, på riktigt (jag var nämligen ironisk ovan när jag sa att dagen skulle bli lovely, den kommer bli hemsk och lång och tråkig). Jag mötte upp en gammal kursare, DB, för en fika. Snabbt insåg jag att jag inte alls hänger med nu när jag inte är student längre, jag hade helt missat att fika = dricka öl på dagen. Eller hade jag kanske förträngt det nu när jag är så duktig och jobbar och aldrig, aldrig kan hitta på sådana tokigheter.
DB går socionomprogrammet på GU och är sjukt missnöjd med sin utbildning. Han har slutat köpa kurslitteraturen men klarar alla tentor ändå. Det är, med andra ord, inte världens mest krävande utbildning. Han hävdar att han lätt skulle kunna kombinera den med ett heltidsjobb. Om han hade velat. Istället glider han runt och är visserligen ganska fattig, men ledig mest hela tiden. Gött.
Annat som dryftades var DB:s släktskap med Lenin. Jag har alltid tyckte att han är lite lik en ung Lenin (även om han väl aldrig såg särskilt ung ut som DB helt korrekt påpekade) och igår fick det sin förklaring. Lenins mor bar samma efternamn som DB, ett ganska ovanligt efternamn bör tilläggas, innan hon gifte sig med pappa Lenin. Hennes släkt stammade från Sverige. DB är så lik Lenin att när han lade en bild av sig över Lenins var enda skillnaden att ögonen satt lite bredare isär på den ena. Lenin tror jag. Baserat på dessa vetenskapliga fakta kan vi sluta oss till att min vän DB är släkt med Lenin. Så passande då att han är kommunist från Norrland (Norrland=Sveriges svar på Ryssland).
Jag väljer helt klart att ignorera DB-familjens påstående om att de köpt sitt efternamn och inte alls är släkt med släkten, så att säga...
Nu ska jag ge mig ut i skogen. It's been a couple of weeks, minst...
Igår hade jag dock en lovely dag, på riktigt (jag var nämligen ironisk ovan när jag sa att dagen skulle bli lovely, den kommer bli hemsk och lång och tråkig). Jag mötte upp en gammal kursare, DB, för en fika. Snabbt insåg jag att jag inte alls hänger med nu när jag inte är student längre, jag hade helt missat att fika = dricka öl på dagen. Eller hade jag kanske förträngt det nu när jag är så duktig och jobbar och aldrig, aldrig kan hitta på sådana tokigheter.
DB går socionomprogrammet på GU och är sjukt missnöjd med sin utbildning. Han har slutat köpa kurslitteraturen men klarar alla tentor ändå. Det är, med andra ord, inte världens mest krävande utbildning. Han hävdar att han lätt skulle kunna kombinera den med ett heltidsjobb. Om han hade velat. Istället glider han runt och är visserligen ganska fattig, men ledig mest hela tiden. Gött.
Annat som dryftades var DB:s släktskap med Lenin. Jag har alltid tyckte att han är lite lik en ung Lenin (även om han väl aldrig såg särskilt ung ut som DB helt korrekt påpekade) och igår fick det sin förklaring. Lenins mor bar samma efternamn som DB, ett ganska ovanligt efternamn bör tilläggas, innan hon gifte sig med pappa Lenin. Hennes släkt stammade från Sverige. DB är så lik Lenin att när han lade en bild av sig över Lenins var enda skillnaden att ögonen satt lite bredare isär på den ena. Lenin tror jag. Baserat på dessa vetenskapliga fakta kan vi sluta oss till att min vän DB är släkt med Lenin. Så passande då att han är kommunist från Norrland (Norrland=Sveriges svar på Ryssland).
Jag väljer helt klart att ignorera DB-familjens påstående om att de köpt sitt efternamn och inte alls är släkt med släkten, så att säga...
Nu ska jag ge mig ut i skogen. It's been a couple of weeks, minst...
måndag 4 juni 2007
Lurad Dixie
Så berättade mannen för mig att donationsshow-storyn var fejk. Det var bara till för att uppmärksamma bristen på organ. Slutet gott, allting gott.
fredag 1 juni 2007
Idag firar vi...
...att det är 40 år sedan Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band-skivan gavs ut. Borde kanske lyssna på Beatles dagen till ära, men istället lyssnar jag på P3 och irriterar mig på alla idioter som ringer in och säger dumma saker. "Alla killar vet ju hur jobbigt det är när man inte kan spela tv-spel"... Jävla stenåldersidiot, det finns faktiskt tjejer som spelar tv-spel också, och jag kan räkna upp cirka tre miljoner killer, på en höft, som hatar att spela tv-spel. Jävla fjant.
Nu ska jag åka in till stan och träffa vännen M som är på besök från Umeå, ska också träffa hans son för första gången. Senast de var i stan var jag för bakis för att orka träffa dem. Jag är en bra person på alla sätt och vis.
Nu ska jag åka in till stan och träffa vännen M som är på besök från Umeå, ska också träffa hans son för första gången. Senast de var i stan var jag för bakis för att orka träffa dem. Jag är en bra person på alla sätt och vis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)