The story of the munkis

Aaaahhh... Ni vet hur det känns när man har letat efter något jättelänge och sedan till slut hittar det? Total extatisk lycka blandat med lite besvikelse över att jakten nu är slut? Så känner jag idag. Besvikelse-delen är dock turligt nog väldigt liten. Mest är jag bara himla nöjd.

Så här är det; För säkert 3-4 år sedan spontanbeställde jag en gråmelerad munkis från H&M, mest för att jag ville köpa något. Jag hade inga höga förävntningar utan misstänkte att den skulle vara så där tunn och strääääv som billiga munkisar ofta är. När den väl kom blev jag förälskad! Den var mjuk och mumsig, precis lagom lång och det skönaste och softaste plagget jag någonsin ägt. Jag använde den varje dag. I säkert 2-3 år. Sedan hände något fruktansvärt.

Förra sommaren, innan mannen flyttade in i mitt palats, hade jag tillbringat natten hos densamma. Kvällen innan hade varit betydligt svalare än denna förmiddag vilket innebar att jag släpade på min lovely munkis OCH jeansjackan. På väg till jobbet fick jag glädjen att dela spårvagn med, på en höft, 3000 svettiga turister. Jackan och munkisen lade jag bredvid mig, liksom mellan sätet och fönstret på vagnen.

När jag sedan skulle av tog det en halv evighet att förklara för den feta boråsaren (jag har inga belägg för att hon var boråsare förutom att hon var fet och bar cykelbyxor. Med andra ord; hon var helt klart boråsare) som blockerade min väg att hon skulle flytta på sitt feta arsle så jag kunde komma av. När hon till slut hajade och började röra sig i ultrarapid hade det tagit så lång tid att dörrarna börjat stängas igen och jag fick slänga mig mot dem för att komma av.

Alla som känner mig vet att jag alltid har panik för att glömma/tappa saker. Denna rädsla manifesteras genom att jag rotar igenom väskor och fickor varje gång jag rest på mig, går av ett fordon, byter sittställning, rör mig hetsigt eller bara inte kollat på några minuter. Jag har aldrig glömt något, men självklart följdes mitt rugbytacklande för att försöka komma av vagnen av en inspektionsrunda i väska och fickor. Jag var inte lite nöjd när jag insåg att jag inte bara fått med mig alla prytlar, jag hade dessutom jeansjackan i handen!

Det tog faktiskt en bra stund innan min solbrända hjärna kom på att jag visste hade haft munkisen med också... Även fast jag tvingade mannen att ringa, inte bara en gång utan minst 2-3, till hittegodsavdelningen så återsåg jag aldrig munkisen (självklart ringde jag mannen och beordrade att han skulle ringa, jag hade veeerkligen ingen lust att prata med Västtrafik-rettos).

Sedan den dagen har inget varit sig likt. Jag har sörjt. Verkligen sörjt. Och letat efter en ersättare, men icke! Munkisdjungeln är snårig, och även fast jag tidigt breddat sökandet till att gälla i stort sett alla grå eller svarta nyanser, har kampen varit lönnlös. Antingen har de varit korta och breda, eller tunna och strääääva, eller så har de haft fula "jag är tokslarvigt sydd"-sömmar, eller fula märken och mönster. Eller så har de kostat multum.

För någon vecka sedan hittade jag så en urtjusig munkis på hotterthanhell och bestämde mig för att chansa även fast jag visste det var minst sagt risky business att beställa en munkis utan att kunna känna på materialet och prooova. Den hade så fina tärningsformade körsbär på bröstet, vem skulle kunna motstå? Glädjen blev dock kortvarig för när den kom fram upptäcktes följande 1) munkisen hade fejkslarviga sömmar! En av de största dödssynderna there is! 2) Dragkedjan delade på sig längst ner redan första gången jag provade den och 3) trots att jag beställt en medium så var den för liten (hur är det möjligt att ett tyskt plagg är litet i storleken när alla tyskar är överviktiga?)!

I ALLA FALL; puh, det börjar bli långt det här... I onsdags var jag på H&M med mannen, T & Y och köpte en liten grön, söt kjol och när jag var där hittade jag den så finally! Den perfekta munkisen. Den var svart, helt utan märken, mönster eller andra irriterande detaljer, den mjukaste, mjukaste munkisen jag någonsin stött på och den kostade bara 199 pix!

Jag gick genast hem och letade efter något annat att byta cherry-munkisen mot (oooh, hittade mycket fint man kunde få för de pengarna istället för att bara ta tillbaka dem) och idag efter jobbet smet jag förbi H&M och köpte min älskade munkis. Den sitter som en fucking smäck och jag är så kär, så kär. Dessutom är den fin, fin till nya gröna kjolen och den nya blusen jag ska byta cherryn till kommer vara kalas till en svart kjol som jag precis sytt klart. Igår fick jag även en röd, hothot, väska som jag köpt på tradera för 159 pix (inkl. frakt) så nu är jag ny och fräääääsch.

Det jag ville få sagt var att det är inte det lättaste att hitta rätt munkis, men nu har baske mig gjort det! Roskilde är räddat! Och jag tycker att det känns som att jag sparat pengar...