Fast lite sorgesamt

är det ju att Povel Ramel dött. Inte för att jag är så himla förtjust i hans tokroligheter, men han kändes som en hyvens typ. Sorgesamt är det. Och mannen min blev himla ledsen. Han är så känslig, det lilla livet. Jag tycker det är fint. Att bli ledsen för att en gammal man som man aldrig träffat dör. Det är fint.