Kära läsare (om jag nu har några), nu ska ni får höra om min kväll/natt. Jag sitter nämligen framför er (eller framför min dator iaf) som en ärrad kvinna! Det är en ganska lång och tråkig historia, men jag tänker posta den iaf.
Det hela började med att idioterna som tidigare huserade i vår lägenhet gjorde sönder en glashylla i kylskåpet (de hävdade att den var trasig när de flyttade in, men det var rätt dumt eftersom de precis berättat att de fick nytt kylskåp när de flyttade in). Idioten som flyttade in (läs, jag) gjorde inget åt detta utan lät hyllan vara trasig. Nu i julas gav hyllan vika helt, under tyngden av julbordresterna, och en stor bit lossade och lämnade en livsfarlig vass kant i kylen. Idioten gjorde fortfarande inget för att åtgärda problemet.
Igår kväll, cirka 21.20, sträcker sig Idioten in i kylen för att ta fram en lök och slår då emot glasskivan. Idioten tror sig först bara ha slagit i men inte skurit upp tassen. Detta visar sig vara fel så fort Idioten slutar hoppa runt och skrika och faktiskt tittar ner och ser att det formligen forsar blod från handen. Idioten ställer sig lätt hysterisk och försöker skölja rent såret, men såret visar sig vara betydligt djupare än Idioten först trott. Idioten skriker förvirrat åt sin kära sambo att han ska hämta en ren handduk, samtidigt som han ska ringa upp Idiotens kära mor och lite snabbt utbilda sig till läkare och ge ett professionellt utlåtande om skadan.
Kära sambon gör sitt bästa, vilket innebär att han hämtar en handduk och ringer sin svärmor som tycker att det kan vara en bra idé att ringa sjukvårdsupplysningen för att ta reda på ifall det bör sys och vilket sjukhus Idioten då bör vända sig till. Idioten beordrar sambon att göra så och får höra att "man nästan aldrig syr i fingrar" och att "ni bör vänta och se om det slutar blöda". Vid det här laget har fingret blött kraftigt i cirka 45 minuter (telefonkö samt hysteriska anfall).
Idioten beslutar sig för att vänta men då fingret fortsätter blöda blir hon orolig och tar med sin kära sambo och åker till Axess Akuten, det är nämligen det enda alternativet vid denna tid på dygnet (cirka 23.15) för varenda människa bosatt i västra Europa. Idioten med sambo anländer vid 00-tiden och får efter viss väntan visa upp såret med den omedelbara responsen "det där måste sys!". Efter ytterligare 2 timmars väntan (kl. 02.20) visas Idioten in på ett rum, träffar en smått virrig läkare (som hade mina fulla sympatier innan de obligatoriska "nu får mannen sköta hushållsarbetet"-skämten sätter in), sys ihop med 4 stygn, plåstras om och skickas ut i natten.
Nu är klockan cirka 02.45 och Idioten börjar tycka väldigt synd om kära sambon som ska gå upp 05.30 och åka till jobbet (han vägrar sjukskriva sig, helt plötsligt är han galet plikttrogen). Idioten med sambo sätter sig i en taxi (den mer eller mindre anföll oss, ingen vidare business vid 3-tiden på vardagar, tydligen) och far hem. Väl hemma trycks sambon i säng knappt 2 timmar innan han ska gå upp och Idioten lovar den oroliga sambon att hon ska stanna uppe till dess för att garantera att de inte försover sig.
Här slutar sagan och här är jag nu. Dagens läxa är; låt inte trasiga glashyllor sitta kvar i kylen om idioter vistas i lägenheten. Ska bli spännande att se vad vi lär oss imorgon...
Det hela började med att idioterna som tidigare huserade i vår lägenhet gjorde sönder en glashylla i kylskåpet (de hävdade att den var trasig när de flyttade in, men det var rätt dumt eftersom de precis berättat att de fick nytt kylskåp när de flyttade in). Idioten som flyttade in (läs, jag) gjorde inget åt detta utan lät hyllan vara trasig. Nu i julas gav hyllan vika helt, under tyngden av julbordresterna, och en stor bit lossade och lämnade en livsfarlig vass kant i kylen. Idioten gjorde fortfarande inget för att åtgärda problemet.
Igår kväll, cirka 21.20, sträcker sig Idioten in i kylen för att ta fram en lök och slår då emot glasskivan. Idioten tror sig först bara ha slagit i men inte skurit upp tassen. Detta visar sig vara fel så fort Idioten slutar hoppa runt och skrika och faktiskt tittar ner och ser att det formligen forsar blod från handen. Idioten ställer sig lätt hysterisk och försöker skölja rent såret, men såret visar sig vara betydligt djupare än Idioten först trott. Idioten skriker förvirrat åt sin kära sambo att han ska hämta en ren handduk, samtidigt som han ska ringa upp Idiotens kära mor och lite snabbt utbilda sig till läkare och ge ett professionellt utlåtande om skadan.
Kära sambon gör sitt bästa, vilket innebär att han hämtar en handduk och ringer sin svärmor som tycker att det kan vara en bra idé att ringa sjukvårdsupplysningen för att ta reda på ifall det bör sys och vilket sjukhus Idioten då bör vända sig till. Idioten beordrar sambon att göra så och får höra att "man nästan aldrig syr i fingrar" och att "ni bör vänta och se om det slutar blöda". Vid det här laget har fingret blött kraftigt i cirka 45 minuter (telefonkö samt hysteriska anfall).
Idioten beslutar sig för att vänta men då fingret fortsätter blöda blir hon orolig och tar med sin kära sambo och åker till Axess Akuten, det är nämligen det enda alternativet vid denna tid på dygnet (cirka 23.15) för varenda människa bosatt i västra Europa. Idioten med sambo anländer vid 00-tiden och får efter viss väntan visa upp såret med den omedelbara responsen "det där måste sys!". Efter ytterligare 2 timmars väntan (kl. 02.20) visas Idioten in på ett rum, träffar en smått virrig läkare (som hade mina fulla sympatier innan de obligatoriska "nu får mannen sköta hushållsarbetet"-skämten sätter in), sys ihop med 4 stygn, plåstras om och skickas ut i natten.
Nu är klockan cirka 02.45 och Idioten börjar tycka väldigt synd om kära sambon som ska gå upp 05.30 och åka till jobbet (han vägrar sjukskriva sig, helt plötsligt är han galet plikttrogen). Idioten med sambo sätter sig i en taxi (den mer eller mindre anföll oss, ingen vidare business vid 3-tiden på vardagar, tydligen) och far hem. Väl hemma trycks sambon i säng knappt 2 timmar innan han ska gå upp och Idioten lovar den oroliga sambon att hon ska stanna uppe till dess för att garantera att de inte försover sig.
Här slutar sagan och här är jag nu. Dagens läxa är; låt inte trasiga glashyllor sitta kvar i kylen om idioter vistas i lägenheten. Ska bli spännande att se vad vi lär oss imorgon...
2 kommentarer:
Din lelle stackare! Det är inte lätt när det är svårt. Vilken tur att du har en sån redig karl som kan rå om hushållet åt dig så länge då. Det var snällt av honom att hjälpa till lite, man kan inte förvänta sig det. De har det ju inte i blodet så att säga. Eller...urk!
AJAJAJAJAJAJ!
you have my deepest sympathies.
och jag har länkat till dig också nu.
Skicka en kommentar