Nämen vore det inte kul..

...om Dixies länge hotande förkylning till slut slog till när hon är ledig och det dessutom för första gången på ett bra tag är soligt och mysigt väder ute? Jag tycker det vore hemskans roligt.

Ännu roligare blir det om jag är sjuk i helgen och inte kan jobba, det kommer nog ha fin inverkan på min lön. Tre helgnätter borta. Det var ju inte så här det skulle bli, jag skulle hålla mig frisk över helgen och sen bli sjuk efter helgen så jag slapp jobba de förhatliga dagpassen tisdag-torsdag men inte gick med sådan enorm ekonomisk förlust. Taskigt...

För övrigt är det väldigt roligt på jobbet nu när favoritkollegan snart ska sluta och miss K är ännu mer (jodå, tydligen möjligt) bitter och gnällig än vanligt. Kan dock till viss del förstå henne efter att jag läst igenom några av de jobbansökningar som kommit in från personer som vill ersätta favokollegan. Det är verkligen beklämmande läsning.

Det har kommit in cirka 20 ansökningar och minst 10 av dem såg ut att vara skrivna av 12-åringar. Övriga 10 var inte direkt framtida Nobelpristagare i litteratur, men de lyckades i alla fall göra sig förstådda. Med nöd och näppe, bör kanske tilläggas. Nedan följer exempel tagna ur minnet (obs, obs, obs dessa exempel är inte överdrivna, ansökningar var på riktigt formulerade ungefär så här)

"Hej!
Jag heter Pelle Fjantsson (obs fiktivt namn) jag har ingen erfarenhet av detta jobbet men jag tror jag skulle vara bra på det för jag har gått 2 år på barn och fritid där har jag lärt mig det mesta om människan, kan man säga. Jag bifogar mitt CV hoppas ni hör av er om ni är intresserade, jag skulle nog vara bra på det här"

"Hej!
Ja e en tjej på snart 21 år som alltid e go och gla, jag har alltid ett leende på läpparna å tycker om utmaningar. Ja har jobbat med djur i flera år men nu är ja lite trött på det så ja vill göra nåt annat ett tag. Ja har ingen som helst erfarenhet av arbete inom vården men ja har kassavana från när ja jobba i affär."

"Tjenis! Ja het%er Melker Bertilsson (ännu ett fiktivt namn) å tänkte söka de här jobbet för min faster har djup epelepsi så jag vet vad man ska göra. Ja skickar mEd betyg å CV."

Eeeeh? Vad fan ska man säga? "Nämen, här har du ju ett fint urval!", my ass.... Att människor på riktigt skickar in arbetsansökningar där de använder ett språk som jag inte ens kan tänka mig att använda i ett fucking sms är ju riktigt läskigt. Väldigt roligt, men otroligt läskigt.

De flesta som söker sådana här jobb är i min ålder, eller yngre, men de fanns 2-3 stycken som var runt 25-30. Man kan tänka sig att deras ansökningar skulle vara bättre, men det var baske mig ingen större skillnad. Det var inte lika många märkliga förkortningar och sammandragningar av ord, men meningsbyggnaden var helt sanslös, och styckesindelningen likaså. Läskigt, läskigt!

Av detta lär vi oss att 1) det tillkommer en ny aspekt till jävligheten när Dixie säger upp sig 2) Dixie kommer få det ännu svårare än hon trott som svensklärare eftersom till och med barnens föräldrar kommer vara språkligt förståndshandikappade. Gött!

Enda trösten är att jag köpte tre par fina skor igår... och ett par i lördags! Mohaha! Fyra par skor på en vecka och dessutom betalde jag endast 700 kronor! Hur jävla bra är inte Dixie egentligen?

Nu ska jag bosätta mig i soffan, jag har fortfarande kvar nästan hela andra säsongen av "Lilla Huset på Prärien" och halva första säsongen av "Kalla Fötter". Kanske kan leva med att jag är för sjuk för att ge mig ut i spåren idag då (även om det är typ 2 veckor sen sist och jag har tokångest)...