No longer a red head...

Det gick ju sådär med mitt löfte att bli en duktig bloggare, men å andra sidan har jag inte direkt hört några klagomål heller, så jag får förutsätta att ni överlever ändå.

Det har hänt mycket här, vill jag lova, framför allt har det ju varit första maj! Det var en underbar, solig dag och "tack vare" den nya regeringen var demonstrationerna på de flesta orter i Sverige ovanligt stora. Speciellt SAC:s demonstrationer var ovanligt stora och högljudda! Det var otroligt peppande och roligt, som vanligt. Speciellt den nya traditionen att kasta ägg på Handels uppskattades mycket, även om vi inte var lika nära äggkastarna i år. Sedan att jag åldrades 4 år i kön till falafelvagnen på Kungstorget var väl inte lika hett, men inget som grusade dagen. Majandet avslutades med öl/cider på Kings Head. En allt som allt lyckad dag.

Annat stort, stort, stort som hänt är att Dixie äntligen tagit steget och bytt hårfärg!! Jag tror jag har varit rödhårig sen dreadsen kapades för... 4 (?) år sen så det var verkligen dags. Nu är det svart, svart med lite röda toner kvar som skimrar igenom. Det är fint. Dixie är nöjd. Lite jobbigt är det dock att jag hela tiden är nära att kalla mig själv för blackhead eftersom jag förut refererade till mig själv som redhead, men om jag inte missminner mig betyder blackhead pormask på engelska så det känns inte som ett lämpligt smeknamn trots allt. Jag är dessutom toksugen på att köpa en massa heta röda kläder nu eftersom jag inte kunnat använda det på år och dar.

På tal om kläder hittade jag, med mannens hjälp, i lördags äntligen de heta 50's brallorna som jag letat efter och en het kort svart kjol (jag har ungefär 500 men alla har bestämt sig för att bli urtvättade, gå sönder eller bli fula helt plötsligt). Inte nog med att vi hittade båda plaggen samtidigt, de kostade dessutom 300 kronor tillsammans och det tog typ en kvart att hitta dem. Jag ska aldrig mer shoppa utan mannen, han är bäst!

Himla tur var det också att det gick så snabbt eftersom vi hade bråttom till Ika Nords föreställning i Kronhuset! My god, hon var precis lika underbar som 1988 och Åke såg rätt pigg och fräsch ut han också (spinkig har han ju alltid varit). Publiken bestod av barnfamiljer, ett pensionärspar som muttrade om att förställningen var för infantil (hallå?), ett gäng gothare och så jag och mannen och våra vänner D&H (som vi för övrigt hade parmiddag med kvällen innan...).

I lördags var vi på Truckstop och spanade in Horisont, de var riktigt bra faktiskt, överträffade mina (iofs ganska låga) förväntningar med hästlängder. Trevligt var också att träffa vännen S (o nu vet jag att du läser bloggen också, monkeyface!) som övergav oss för Oslo för ett tag sen. Kände mig rätt skabbig dagen efter eftersom jag inte är van vid inomhusrökning längre men var ändå uppe med tuppen (eehmmm) eftersom S skulle packas ihop och skickas hem till sin morfar. Något hon aldrig skulle klarat utan mig.

Kom precis in från en semi-joggingrunda. Det är så skönt ute att jag var tvungen att ta en avstickare upp på ett berg och spana in utsikten och lägga mig i solen och andas (jag är en hippie idag) ett tag. Nu ska jag ta tag i mitt liv (d.v.s. duscha och klä på mig) och se om jag inte hinner köpa ett par skor eller två innan mannen slutar jobba.


gawdah...