Favorit i repris

I helgen jobbade jag natt igen. Det innebar, som vanligt, en jävlans massa TV3-tittande. Till exempel favoriterna Extra, Extra och Sing-a-long. Lucky, lucky me. Som vanligt skapade dessa program kraftiga känslor av illamående hos mig, men denna gång lyckades de faktiskt förvåna mig något. På helt olika sätt.

Sing-a-long främst genom följande presentation av komikern David Batra "och sist men inte minst, indiern David Batra!". Hu? René Nyberg, du förvånar mig! Inte visste jag att du närde sådana Labero-tendenser. Inte var det nog med det heller, hon återkom till samma sak igen när hon mitt under programmet "uppmuntrande" ropade till Batra "Kom igen, indiern!". Jag är stunned...

Extra, extra överraskade mig på ett helt annat sätt. Det var nämligen, i en kort stund, lite smålustigt! Hör och häpna! Rent logiskt borde det ju kännas som en positiv överraskning, men jag kände mig mest smutsig för att jag skrattade åt detta program. Det var dock svårt att låta bli när lagledarna fått i uppgift att agera anställd i videobutik och försöka förmå kunderna att hyra "Polisskolan 6". Jag hade svårt att motstå repliker som "Berra, hur länge är det man får ha Polisskolan? Är det 27 veckor?".... Det var faktiskt lite smålustigt. Resten var dock lika pinsamt skitdåligt som vanligt. Det kändes tryggt. Jag tycker inte om att tvingas omvärdera mina ståndpunkter.