Ibland blir jag lite fundersam. Till exempel när barnprogrammet Bobsters gäster är ett gäng pensionärer som, utan minsta tillstymmelse till inlevelse eller för den skull ett litet leende, dansar squaredance. Hur tänkte man när man gjorde den bokningen? "Det här kommer nog få igång, kidsen?".
Fast vad vet jag om kidsen idag, jag är ju jävligt 90-tal. Enligt mina älskade niondeklassare i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Usch så hemskt, vem vill vara 90-tal!
Ja, inte jag inte. Fast Markus, du vet din polare, skulle nog bli glad. han var på 90-tals klubb i helgen och dansade till Whitney Houston.
Hjäälp! Och han ska vara min kpmpis, så piiinigt! Går han på "hotellet" också?
På jobbet kallar vi töntkunder för "90"...
Men det är ju ni som inte hänger med, vet ni inte att 90-talet är tillbaka (det sa de visserligen för två år sedan också men enda stället det verkar stämma på är Årjäng)? Haha, nej inte hotellet. Han var på någon svartklubb som bara spelar 90-talsmusik. 90 is the new black, vettu...
Ja, det är väl så... Men jag kan inte riktigt ta det till mig, det är för nära inpå... Ska man börja lyssna på Pandora igen eller?
Skicka en kommentar