Så förvånad jag blev!

Grannarna ovanför oss hörs ibland. De har två små barn som låter som barn gör. De brukar också duscha på nätterna. Sedan borrar och spikar de väldigt mycket (kanske bygger lekhagar till barnen, vad vet jag?). De tittar också på amerikanska Idol mitt i nätterna ibland. Bäst av allt är när mannen i huset spelar in musik. Indisk pop är hans melodi. Det är inte min melodi. Inte alls.

Hur som helst. De låter ibland. Inte så där så man vill att de ska flytta eller dö eller något sånt, men det skulle inte göra något om de skaffade kolonilott och började tillbringa sin tid där istället. Jag klagar inte på dem, för då klagar de kanske på mig. Dessutom är vi fullt upptagna med att klaga på grannen ovanför dem när vi träffas i trappen. Honom klagar alla på. Det är vår grej, här i huset.

Idag lät dock grannarna ovanför på ett helt nytt sätt. Jag blev lite, lite irriterad, men mest av allt väldigt förvånad av att höra "Stan är full av vatten" så högt, så plötsligt, som det bara är möjligt. Jag fick stänga av Antony & the Johnsons som gått på repeat här nere ett dygn eller så (jag är nostalgisk, låt mig vara) eftersom jag ändå inte hörde något av det. Efter cirka en minut sänktes musiken. Nu hör jag bara lite mummel från en radio. Och hammarslag.

Ingen kan komma och säga att mitt liv inte är spännande.