Banjo!

Så här mitt uppe i andra praktikperioden känner jag att det här kan nog bli kul trots allt! Jag har haft några grymma klasser och lärt mig massor av min "handledare". Jag skriver det inom citationstecken för det heter numera lokal lärarutbildare, men eftersom det är så långt slappar jag lite och skriver det gamla ordet. Inom citationstecken för att markera att det inte är korrekt. Där sparade jag allt på bokstäver. Jag är inte dum alltså.

Just nu ser framtiden extra ljus ut eftersom jag i vår blir av med lite "bagage" i form av min praktikkollega. "Kollegan" kommer från öarna och vi kan därför i fortsättningen kalla henne för "Banjo". Banjo är inte bara en mental dvärg, som större delen av klassen, hon är även den tråkigaste, grinigaste varelse jag träffat. Den enda som slår henne på de områdena är hennes bästis i klassen men hon börjar gråta ibland och det förgyller verkligen en grådaskig novemberdag. Underhållningsvärdet blir alltså högre för kompisen.

Efter 3 veckors gemensam praktik kan jag konstatera att ingenting i världen någonsin är tillräckligt bra eller intressant för Banjo. Det enda som duger är Banjos gamla gymnasieskola. Rent allmänt känns det ju lite efterblivet att fortfarande leva på minnet av sin gymnasietid. Borde man inte nu släppt det lite grann? Liksom testat att gå vidare med sitt liv? Kanske få lite nya intryck. Det känns särskilt efterblivet att leva på minnet av en tid då det roligaste som hände var att en mörkhyad klasskamrat bar en t-shirt med texten "Blond och smart". Banjo vek sig nästan dubbel av skratt vid minnet av denna skojsiga anekdot. Vad jag gjorde behöver vi inte prata högt om.

För att riktigt få er att greppa vilken nivå av idioti vi talar om här kan jag delge er delar ur ett av våra givande samtal senaste veckan:

B (Banjo) - "Var köper muslimerna sina sjalar egentligen?"
SD (Super-Dixie) trött - "Jag vet inte..."
B - "För jag har liksom aldrig sett några sjalar på H&M."
SD - "Eeh, nej... Jag tror ju inte att det kanske är just H&M som är störst i branschen. Det finns ju andra affärer i världen..."
B - "Jag har aldrig sett en sjalaffär."
SD - "Nej, men du kanske inte riktigt hänger i rätt neighbourhood då..."
B- "Nej, jag är ju inte så modeintresserad."
SD skjuter sig i huvudet.

Ovanstående är helt sant. Förutom det där med att Super-Dixie sköt sig i huvudet. Men det var inte långt ifrån att även det slog in. Ni förstår kanske vilken tur det är att Banjo ska byta praktikplats? Ni förstår kanske att tanken på det är det enda som får Super-Dixie att orka? Jag tänkte väl det.

Nu ska jag ta tag i min fredagkväll. Det här håller ju inte. Skål, Banjo!