Anyone for salsa?

Hela fredagen, både under praktik och efterföljande fika med Majita, satt jag och försökte planera min kväll. Korven skulle på julfest med jobbet men själv hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Jag hade två semiplaner med MM och E, men inget var helt bestämt och inget kändes hundra.

Så åkte jag hem, chillade vid datorn ett tag (läs; ett par timmar) och började fundera på om jag kanske skulle stanna hemma istället. E skulle på förfest men jag var inte alls sugen, så tanken att stanna hemma för mig själv kändes allt mer lockande. Till slut hoppade jag i mysbrallorna och slängde mig på soffan och började mata avsnitt efter avsnitt av "Sex and the City". Jag var nöjd. Jag var till och med lite stolt över att jag INTE skulle ut, INTE skulle hänga med någon alls, utan bara vara ensam hemma.

Den känslan höll i sig till E sms:ade "Kom igen nu då, nu blir det Kellys!". Genast börjar jag vädra i luften. Sa någon Kellys? På 15 minuter hade jag bytt om, slängt på mig ytterkläderna och hoppat på en buss. Hade jag varit en karaktär i "Sex and the City" hade Carrie nu skrivit en krönika om unga kvinnors desperata behov på bekräftelse och rädsla inför att tvingas erkänna att man tillbringat en fredagkväll ensam. Nu är jag ju som tur inte en karaktär i "Sex and the City" så jag kan istället se det som att jag är en alldeles för social person för att klara att sitta ensam hemma en hel kväll.

Kvällen blev iaf en hit. Efter Kellys blev det efterfest hos F med salsadans, läkarrockar och Anarkafeministkören (nostalgiiiiii). Gårdagen tillbringade jag och Korven i soffan framför "Freaks and geeks". På tal om nostalgi, liksom. Nu ska jag planera en svensklektion för en grupp mycket svaga sjuor, sedan ska jag förbereda en svensklektion för en grupp ganska livliga nior och sedan ska jag... sova?