Förtydligande

Så här, några veckor senare, är jag inte riktigt lika arg längre och kan kanske uttrycka mig lite mer precist.

Jag hatar overallmänniskor. Jag hatar nollningar. Jag hatar sittningar. Jag tycker att Spionen är en värdekass (mannens uttryck) tidning. Ovannämnda saker är helt enkelt jävligt fjantiga. Tycker jag.

Däremot tycker jag att själva studentkårerna gör ett helt okej jobb på vissa områden. Ett slags fackförbund för studenter. I'm all for fackförbund, så det måste jag ju digga. Självklart förstår jag ju också att det finns vissa bra argument bakom kårobligatoriet, men jag känner mig ändå tveksam. 300 kronor är mycket pengar för en student (speciellt om man, som jag, blir mobbad av CSN och kommer få vänta cirka 2 veckor till på första utbetalningen) och man vill ju vara säker på att de går till rätt saker.

De flesta spexiga kåraktiviteter kräver väl ingen större budget (och jag vet inte ens om de pengarna som till vissa aktiviteter krävs verkligen tas från inkomsterna av medlemsavgifterna). Poängen verkar snarare vara att "nollorna" ska slava åt "phaddrarna" och utföra lustiga små uppdrag som att exv. köpa kaffe till dem och annat skojigt och meningsfullt. Inget jag betalar alltså, men som jag däremot föraktar djupt.

Jag kan till och med gå så långt som att säga att jag kan förstå poängen med planerade små aktiviteter. Är man nyinflyttad i stan kan det ju vara himla käckt att få hjälp att träffa andra studenter. Absolut. Do it, do it!

Men.... Här kommer ett stort men. Varför måste det vara under så förnedrande former? Varför måste puckona kallas sig för "Sexmästeriet"? Vad är det roliga i det? Varför måste det alltid ligga på en pubertal buskisnivå? Varför kan de inte arrangera trevliga små möten om deras syfte nu är att hjälpa studenterna att knyta kontakter?

Well, det var väl mina tankar om studentkåren då. Förhoppningsvis lite klarare uttryckt.



...mycket, mycket om det här handlar om att jag bara föraktar de där overallerna. Jag erkänner detta villigt.